Transkriberad uppteckning

Min morfar låg en gång i en fäbodstuga på Funnervallen i Norrbo. Han var ute för att skjuta fågel. När han hade legat en stund, kom det ett fruntimmer genom skorstenen. Fruntimret ställ- de sig vid spisen för att värma sig. Han blev rädd och släppte ett skott efter henne. Hon försvann upp genom skorstenen igen. En stund därefter fick han höra en jämmerlig fruntimmersröst som kved och klagade, att det brände. "Han har bränt mej, han har bränt mej", ropade hon. En annan fruntimmersröst svarade: "Va skulle du där / för la", "va skulle du därför la". Morfar hörde tjutet långt in i skogen. Men han fick heller inte skjuta någon fågel den morgo- nen. Han såg stora skockar av fåglar, men ingen stannade inom skott- håll. Det var idel trollfåglar som kretsade i kronorna.