Transkriberad uppteckning

Min mor brukade ofta tala om att hon kunde få se "vittror" och "vitterkor" i skogarna. De voro små, dessa väsen. De ville inte bli störda. De voro tacksamma, om någon gav dem mat eller andra skänker. Hon flyttade aldrig från en vall om hösten med mindre än att hon bad "vittrorna" vara välkomna dit. Så lämnade hon kvar litet mat, som de skulle ha.