Transkriberad uppteckning

Det sades, att "frökrav" (sådant som "frö orna gav ifrån sig i vattnet om våren) skulle vara bra bot för frossa. Jag fick själv förtära sådant då jag hade frossa ("flônsa"). Det blandades med dricka, så att det skulle bli någorlunda smakligt. Vid tandvärk var det mycket vanligt att man sökte bota den genom att sätta blod- iglar på tandköttet. De fick sitta och suga blod så länge till dess att de själ- va släppte taget. De kunde sitta och suga till dess de sprack. Jag vill minnas, att det räknades som ett bra tecken, att de spruc- ko. Det fanns personer, som hade sådana där i butelgen. / Och jag vet de personer so "pecka" (pe- tade) sig i tänderna med stickor, så att de fick blod på stickan, så gick de till ett av vatten kringflutet träd och skar upp litet av barken och stack in stickan där, sedan klämde de barken till trädet igen.An- dra gjorde spikar rödheta och stack på tan- den. En del ansåg att salt skulle vara myc- ket förmånligt och lade i den meningen salt på tänderna. Det sades, att tanden skulle spricka sönder av det. Det var bra, om man på ett eller annat sätt fick tanden att "fly- ga sönder." Bölder. Jag vet att de tog en koppar- slant och kletade av böldens var på den, sedan gick de till en korsväg sedan solen gick ned och kastade slanten mitt i korsvägen. Kom en annan person och tog upp den slanten, så fick han bölden. Barnen varnades alltid för att ta / upp det ena eller andra föremålet som de fann på vägarna. Man sade, att det kunde finnas "uschliket"(?) i det. En näs- duk kunde de kanske ta upp. Men var det så att man hittade ett föremål och tog det så skulle man spotta tre gånger på det innan man tog upp det. För vad sjukdommins jag inte, men jag mins, att de hämtade stenar, som fanns i nordrinnande vatten, vilka de sedan värm- de vid elden och höll intill kroppen. "Ryggskôtt". För denna åkomma brukade de "ådra sig." "Ränna", "skitränna" (Diarré) mot detta onda tog man i "spansk peppar." Kikhosta. Den vanliga medicinen var stomjölk. "Späbörda" (inflammation i brösten). Mot det- ta onda skulle kvinnan dricka stomjölk och smörja brösten med sådan mjölk. / Kvarren ("kvârn"). Man tog tre pinnar ur en sopkvast och högg av varje pinne tre gånger eller på tre ställen och så frågade man: "vad hugger du för?" "jag hugger för kvarn", skul- le den sjuke svara. Samma fråga och svar upprepades för varje gång man högg. På samma sätt tillgick det att "bota för storsteget." Själv var jag till en gubbe för att få bot för sistnämnda åkomma. Han tog en stopp- nål och rullade upp ögonlocket på den, så läste han något - "Fader vår" - eller vad det kunde vara. Självvärk. Man blandade sammans osaltat smör och tuggad kaka och lade omkring det onda, så band man en trasa omkring. Eller man lade varm gröt omkring. Somli- ga läste "Fader vår" baklänges över en vat- tenskål och bad näcken ta det onda. Sår som orsakats genom kniv eller annat föremål / ("hoggsår," "knivsår", "krôssår"). Man smörjde så- ret med en blandning socker och konjak, så lade man spindelväv därpå och rullade en tra- sa omkring. Detta fick sitta till dess att det föll bort och tog "ruven" med sig. Så lade man "läkeblacker" på sår. De "re- nade" såret, sade man. I Boda var det en person, som fick "vass- ota" i sin säng en natt. En annan person hade "trollat" dit det.