Transkriberad uppteckning

Hästslakten skulle alltid utföras av en särskild man, som kallades "flåtten" eller "pelen". Flåtten kallades han därför att han skulle flå hästen. Pelen benämndes han, därför att han måste plåga hästen också. Pela är detsamma som plåga, pina. Efter sedan hästen avlivats, togs endast skinnet vara på. Det övriga grävdes ner i skogarna. Alla kattor skulle pelen också döda. En gammal gubbe vid namn "Lokrans" kunde även stämma blod på djur. Han var nämligen flåed. - Man skulle alltid slakta på ny, annars "kröp" köttet ihop vid kokningen. Många frammande personer fick gärna närvara vid slaktet. Det betydde ingenting. Djuret skulle dö fastande, enkelt vatten och litet mjöl fick dju- ret äta dagen före det skulle slaktas. Tungspetsen / Forts: Slakt. Av Johanna K Johansson och lungspetsarna skulle alltid bort. På levern skar man alltid ett kors. I halsen tog man alltid bort vissa körtlar "knutar", vilka kastades bort åt räven eller vargen. Även skatorna fingo sin andel. - Man fick ej äta kött i speke, förrän "göken hade galit".