Transkriberad uppteckning

Sven ryktare på Rennenäsgård låg på nätterna i drängstuan i kostallet på nätterna, för att passa på korna, ifall nå- got skulle ta vid dem, eller någon ko kom lös. En natt fick höra ett bindsle skramla till och falla ner, han steg upp, tände lyktan och gick för att se efter. Men när kom ut i kostallet, lågo alla korna och ingen av dem såg att ha varit uppe nyss. Sven ryktare trodde då, att han hade drömt det, varför han åter gick och lade sig och släkte åter lyktan. Men när han legat en stund hördes åter samma ljud från kostallet. Det var konstigt tänkte Sven ryktare, jag får be- / stämt se efter en gång till. Han steg därför åter upp, tände lyktan och gick ut i kostallet för andra gången. Där lågo fortfarande korna sida vid sida och tycktes ha legat så hela tiden. Då sade Sven ryktare för sig själv, detta var märkvärdigt. Då när han sagt detta, hördes ett hemskt skratt, från kostallets mörkaste hörn. Jasså är det du din lille djävul, sade då Sven ryktare. Men sedan hörde han aldrig av något sådant mer i kostallet.