Transkriberad uppteckning

Bröllop firades i brudens hem och varade i 7 dagar. Man satte då upp äreportar vid avtagsvägen eller vid porten. På vintern var den flätad av granris om sommarn av löv. Man gav förning. Vilken bestod av: kalvstek, fårstek, ostkaka, sockerkaka och alla sorters bakverk o.s.v. Den som kom med förningen skulle undfägnas. Den som klädde bruden kallades brudsätta. Merendels den som sydde brudutstyrsel skulle klä bruden. I bröllopståget åkte spelmännen först och sedan bruden och hennes föräldrar och brudgummen och hans föräldrar och sedan släkt och vänner. Bruden och brudgummen åkte inte i samma vagn till kyrkan men hem gjorde di det. / Somliga hade päll som skulle föreställa himmel. Så den var av blått fint tyg broderad med stjärnor. Den uppbars av 4 så den skulle hållas över brudparet när di vigdes. Om det regna under vigsel betydde det tårar och sken solen betydde lycka. Sådan stämningen var på bröllopet, sådant skulle livet gestalta sig. Alla skulle skåla med brudparet med bruden först. Bruden skulle dansa med prästen först och sedan med gästerna. Ungdomarna samlades att skåda brudparet. Man gjorde gubbar och ungar av halm och kasta på bruden. Det ansågs för otur att dansa kronan av bruden. När det bäddades brudsäng så lade man i ris, fat med vatten o.d. Andra bröllopsdagen skulle brudparet vara värdfolk. / Frieri Midsommarafton skulle man plocka 9 sorters blomster i 9 olika änger före kl. 12 och lägga under huvud- kudden och om man sen drömme om någon så skulle det vara den rätte. Gossarna gick en och en och fria Dom börja vid 17-18 års ålder i allmänhet. När det lystes för ett par kallades det att bryta benen av sig för då hoppa di utför predikstolen hette det. Dom fria förr likadant som nu somliga på allvara och andra på narr. Pojka var på många ofog som att "bära bort slängsel le" När det skulle lakas (byka) på gårdarna samlades pojkar och töser från närliggande gårdar på s.k. lakesjå. Då skulle flickorna och pojka turas om att ösa. Och så skulle di bjudas på kaffe. Det var roligt på lakesjå förr för då fanns det så mycke med drängar och pigor på gårdarna. Nu går lakesjå mer och mer bort. / Det fanns sådana som kallades böneman. Det fanns sådana karlar som hade detta till yrke. Att ha en kvinna till böneman ansågs för dålig tur så det ville man inte gärna ha. Böneman skulle vara med på bröllopet och så skulle han få ett par nya strumpor. Man gifte sig utom socknen också. Man hade till ordstäv: "Om berga ä allri så långt isär ska trolla ihop". Man gifte sig mäst mellan 20-30 år. Man fick inte flytta ihop under trolovnings- tiden. Man brukade ge brudparet käppar och kryckor under lysningstiden för då menade man att di bröt benen av sig. Dom var tvungna att vigas det år det lystes annars fick di lysa om igen.