Transkriberad uppteckning

Gulsot. Som bot mot gulsot skulle di ge dem in urin från en som hade haft gulsot. Vitsot: samma som blodfattig. Gastkramning: När di blev hastigt febersjuka då trodde di att den gått emot det ont var. Som bot mot det skulle di antingen bita över stålegg eller taga en glöd och släppa mellan linnet och kroppen tre gånger. Kikhosta: Ett bra medel mot kikhosta är märrmjölk. Stolsteget: svullna ögon. Som bot skulle ta en stol och hålla ett steg på stolen intill ögat och vrida den / avigt tre gånger så skulle det gå bort. Onda bettet: flygande värk i fingrar det kom så hastigt utan att di gjort sig något ont. Vet inget botemedel för det. Tarmvred: (bellsrev) knip i magen. Då tog man en handduk och gned magen med. Ibland hjälpte det men många dog av det. Det var nog blindtarmsinflam- mation, fast di inte förstod sig på vad det var. Ådertåtning var mycket vanlig förr mot huvudvärk och susning i huvudet Åförn: (bältros) utslag röda kulor man påstod förr att om utslaget gick runt om kroppen dog di av det. Som bot skulle di ha blod från en som hade haft det. Jag vet di som fått skurit sig i handen så det blivit några droppar blod som den sjuke skulle taga in. / I Högaruder (Norra Fågelås) bodde en sån bendoktor. Han dog för ett par år se'n. Det är hundratals arm- o benbrott som han satt tillrätta. Min man har haft av sitt ena ben och det satte gubben ihop och det blev bra. Han spjälka med trästickor och smörja med ättika och brännvin. Har aldrig hört att det slog sig i något annat utan det läkna och blev bra. Min far var också lite doktorsaktig. Han var knekt (sjukvårdssoldat) Men han fick smörjor på Axvall. Minns så grannt från min barndom hur många som kom hem. Många som skurit sig och huggit sig och olika slag. Han satte också ben och armar tillrätte och spjälka dem. Det var inte vanligt då som nu att söka riktiga läkare och inte fanns det många heller.