Transkriberad uppteckning

I Bälaryds socken finnes det en by där det i gamla tider bodde tio bönder. Alla hade de tomtar utom en som hette Anders Niclasson, detta var den rikaste bonden i byn; denne hade istället lagkatt. Hos denne karlen fans det en gammal trotjänare. Det var två av bönderna, själva voro de onda och deras tomtar drogo ifrån de andra i byn. De försökte i överdraga från Nicklassons ställe, men detta förhindrade lagkatten. Tidigt en morgon då trotjänaren var ute och fodrade djuren, hörde han hur tomtar talade till lagkatten på stället och begärde hans hjälp att förgöra de två tomtarna som drogo från de andra, ty annars bli de andra bönderna / i byn oret fattiga. Detta som tal hörde drängen en av dagar- na efter jul. Drängen hörde lagkatten svara: "Jag har ingen makt att hjälpa eder förr nästa skärtorsdages kväll." "Jaga dä hit de två onda tomtarna så skall jag se vad som kan göras vid saken." "När ni själv jagat de två onda tomtarna hit skall var och en av eder ha med sig ett strå av varje säderslag som finnes på edert ställe som belöning för min tjänst. Efter dom talat med lagkatten lemnade de sju goda tomtarna stället belåtna. Drängen talade ej om för någon vad han hört, utan tänkte vänta till nästa skär- torsdagsnatt för att se hur saken skulle avlöpa. Klockan tolv, om skärtorsdagsnatten hade drängen gömt sig på lagen. Då / komma de två onda tomtarna förföljda av de sju andra springande emot gården där lagkatten bodde. Denne susade ut, och drängen såg honom. De gröna ögonen lyste, och den hade stora retstående morrhår. Drängen hörde därefter ett fasligt oväsen hela natten och han hörde de där- under lagkatten fräsande. Nästa morgon låg det på gödselhögen två förkalnade trästubbar, av ovanlig form. Påföljande dag talade drängen om vad han hade bevittnat under natten, för sin hus- bonde. De två brända trärötterna lades sedan varje år på botten i ladan före säden inkördes.