Transkriberad uppteckning

Det ligger ett rätt högt berg härinne i bergmarken. Det heter Våern 1). Där bodde troll förr i världen. Man kunde känna långt ifrån hur det luktade nybakat inifrån Våern, när trollen bakade. Men de gjor- de i allmänhet inget ont. Kvinnor som hade fått barn och inte voro kyrktagna, hedna kvinnor som vi säga, de skulle akta sig för trollen. Om en sådan kvinna skulle våga sig utanför dörren, så kunde man vara säker på att ett troll passade på och tog henne om hon inte varit så klok, att hon hade något av mannens plagg på sig. Det kvittade vad det var: en mössa, en tröja, ett par vantar men i alla fall ett plagg som ___________ 1) Vården = vårdkasberget / tillhörde mannen. Kom hon ut men icke hade ett sådant, var det stor fara, att hon råkade i trollens klor. Dock inte så att hon blev bergtagen. Det var något an- nat trollen ville en hedna kvinna. En kvinna hade gått ut för att mjölka kon. Hon hade inte "karlakläder". Det kom ett troll och "kyrketog" henne 1) På ett fattigt ställe voro de mycket besvärade av troll. Varenda natt brukade en hel smita troll komma in i stugan och leva rackare. Folket fick aldrig sova i fred. Allt vad mat där fanns slukade forts. ________________ 1)"Kyrketaga", öva samlag. Notisen är av vikt såtillvida, att det är första gången jag inom Halland träffat någon förklaring till det förhållandet, att trollen voro så måna att få hedna kvinnor i sitt våld. Uppgiften bör sammanställas med det rätt vanliga uttrycket: "Åh, ja körketog ´na nog själv först, innan jag lät prästen körketa ´na." (J. K.) / trollen i sig. De slogo sönder och förstörde så mycket de kommo över. Folket där i stugan voro rent översig- givna. Men så en kväll kom där en knalle van- drande och bad att få låna hus över natten. De sa honom, som sanningen var, att det var inte roligt för dem att lova någon låna hus. Och så talade de om, hur besvärligt de hade det med trollen. Men knallen var inte rädd. Bara han fick stanna så skulle han nog få råd med trollen. Han hade en stor stark hund med sig, sa han. Mannen gick efter en halmbunta och så fick knal- len lägga sig på golvet med hunden bredvid sig. Fram- på natten kom trollen som vanligt och började sitt gamla liv. Då reste sig knallen upp lite och kallade på sin hund. "Opp, Björn," sa han. Hunden upp som tusan och for rakt på själva stortrollet, grep honom i strupen och slog honom raklång i golvet så det small. Sen rök han på ett annat troll. Men / sen ska jag säga, det dröjde inte en minut innan stu- gan var ren för troll. Någon tid efteråt gick pigan i gården ut i marken för att mjölka. Hon omringades av en massa troll, som skreko om varandra: - Lever Snödals-pisen? Lever Snödals-pisen? 1) - Ja, han lever. Han dör aldrig, svarade pigan. Efter detta besked vågade sig trollen aldrig dit mera. I bergen som höra till nr 4 Sintorp (Landa, har också bott troll. Någon särskild berättelse om dem, vet jag inte. Men där finns en klyfta i ett av bergen, som heter Trollförsta (Trollförstuga). ________________ 1) Benämningen tycks angiva att sägnen vandrat och inte har uppstått i Landa, dit den tydligen kommit från Skällinge sn. Snödal är en gård i Skällinge. Den är ju känd från flera håll.