Transkriberad uppteckning

Dagarna i "dömmelvega" hade särskilda namn: Svarta manda. Wida tista. Dömmel onsta. Skärtorsta. Langa fraida. Ägga lorda. Under denna vecka hade varje familjemedlem - små och stora - sin särskilda "äggada", då det ar hans (hennes) rättighet och skyldighet att taga reda på och samla in de för dagen lagda äggen. Var och en höll noga reda på antalet, ty det var en stor ära att hava samlat flest. Det hade dock ingen praktisk påföljd. Insam- laren fick nämligen inte behålla, vad han funnit, utan detta lades till husets gemensaamma förrråd. / Påskäggen skulle ätas på aftonen; icke på morgonen av påskdagen. Den som inte hade många nog höns själva, fingo köpa ägg, ty den gången hade var och en rätt att äta så många han orkade. Påskeldar voror lika vanliga förr som nu. Den tändes var som helst på någon bergknalt nära en gård. Ty i regeln hade var gård sin. Tjärtunna var inte ovanlig, så vida man kunde få tag i någon. Dans kring påskelden kan jag inte erinra mig. Påskakäringar har jag knappt hört talas om. De voro nog, utdöda före min tid. Men jag har ju reda på, att för längesen trodde man nog på dem. De reste till Blåkölla, trodde man. Ingen enda historia om dem har jag hört. Solen dansar påskamorgon.