Transkriberad uppteckning

22/2. Petter Katt. Petter Katt kastar sin varma sten i vannet. Det bety- der, att sen bli isarna osäkra. De smälta lika fort under- ifrån som från ovan. 9/3 40 Martyrer. Blir det frost natten till 40 martyrer, så kom- mer det 40 frostnätter före midsommar det året. Det är inte säkert att alla bli till skada för grödan, det beror på, huruvida de komma i slutet eller början av perioden. 1/4 1 april. Seden att "narra april" är gammal här och ännu bruklig. Men det var inte bara den förste april man lurade sin nästa. Det var kanske lika vanligt den siste april. Och det var egentligen försmädligare att låta lura / sig då. Ty den, som - gick i fällan då, han blev narr för hela året. Men den, som narrades den förste, hade alltid möjligheten att hämnas den siste och därmed avtvå försmädelsen. 1/5 1 maj. Då skulle man dricka märg i benen. Det är gam- mal sed här. Ägg och konjak gick åt i massor, ty ägg- toddy skulle det till. 3/5 Korsmässa. Den vanliga bondbönan var i äldre tid ett av de viktigaste "sädesslagen" i hela Nordhalland. Den användes både till mat åt människor (bönvälling) och till foder åt kreaturen, särskilt hästar. Bönans trivsel hade till följd härav stor betydelse för bonden. Det var gam- ma visdom, att man skulle ge akt på bönans utveckling just på Korsmässa. Hade bönan den da- gen hunnit så långt, att hon stod med tre utslag- na blad, så hade man alla skäl att förvänta rik- lig skörd av bönor, varom icke så visste man, att det / blev missväxt. En rimmad regel lydde: Korsmässeda Ska böna ha tre bla. 18/5 Erik. Denna dag skall linfrö sås. Men det kan då gå lika bra att så det på Karolina (20/5). Det gamla rimmet finns här också: När Erik ger ax Så ger Olle kaka. Hampa odlades enligt de gamles berättelse rätt allmänt. Men jag kan inte minnas, att jag har sett den mer än på en gård i Nortorp. Där växte den år efter år på en liten åker alldeles vid stuguväggen. Och det stämmer med vad jag hörde min gamle far säga: "Hampen ska sås nära husen, för han är mörkrädd". Man trodde, att ham- pan inte tivdes, om den såddes på nån åker långt ute i gärdet. / Veckoräkningen var allmänt känd och använd även här. Men man hade helt tappat sammanhanget med vårtrettinggen (vå-räppen). Man började med tolftevega. Den trettonde, som ju skulle varit den första, nämndes aldrig. Till följ härav gick den tolfte veckan in den 12 april. Längre än till den femte veckan brydde man sig sällan om att följa veckorna, men man visste nog om även de följande. Vårråg skall sås i elfte veckan, annars blir han blind, dvs. han får nog ax men inga korn i axen. Korn sås i sjätte eller femte veckan. Det kan ge god skörd, även om den sås senare, och den gam- la kvickheten om bonden som sådde korn, när det ingen vecka var, känner man till även här.