Transkriberad uppteckning

Det var en klockare från Kattunga, som råkade gå vilse härnere i Stråvalla en smällkall vinter- kväll och frös ihjäl, där han till sist blev liggan- de, på markerna till Kärr by vid kyrkan. Sen hörde man, hur han jämrade sig och huttrade och frös varenda natt hele vintern. Han ropade, så det hördes lång väg. Frampå våren hittade man den döda kroppen och han kom i vigd jord. Men det hjälpte inte. Han fortfor att gå som gast ändå och skrek och jämrade sig. Jag hade en farbror, som hette Jöns. Han kom en gång illa utför den här gasten. Jöns kom sent en kväll ridande förbi Kärr i By. Då hörde han gasten skrika ilsket inne i marken. Då for Skam i Jöns, för det var då alltid ett "illfälle", så farbror min / han var, och han gav sig till att "skäcka" (härma) efter gasten, så gott han orkade, för han tyckte det var roligt. Men det blev så lagom roligt. Snart hade han gasten rakt inpå sig och det hördes grant, att han var arg med besked. Då blev Jöns rädd och satte hälarna i sidorna på hästen. Men gasten kom närmare och närmare och han skrek, så han blev hes. Jöns red för livet, som de brukar säga. Och han klarade sig hem och fick stängt porten efter sig. Men i samma stund kom det en stor sten och slog i porten, så det skrall.