KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Stråvalla, Halland 1932

Annandag jul.

Berättare: Petter Johansson, Skattag. (f. 1852)
Upptecknare: Johan Kalén

Transkriberad uppteckning

"Måkevisan" känner vi till ännu här. Den sjöngs i denna socknen så: Nu har vi mögat å nu ha vi gett, Å nu ha vi strött, Inte en brännvinstår ha vi sett.

Socken Stråvalla
Landskap Halland
Härad Viske hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Annandag jul.

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Stråvalla, Halland

Jättar

I Hulegårds berg i Stråvalla bodde en jätte. Han hade en pojk, som plockade upp en karl med plog och hästar och bar hem det. Men den gamle sa till honom: "Släpp tillbaka de där småttingarna, där du tog dem !"

1936 Läs sägen →
Stråvalla, Halland

Husligt arbete.

Före jul arbetades flitigt med spinnrock och vävstolar. Det gällde att få säckväv färdig så långt före jul att man genom försäljningen kumnde få pengar för de nödiga julinköpen, främst julabrännvin. Fjorton dagar före jul var allting klart och då företogs den viktigaste stadsresan, vanligtvis till Göteborg, endst undan- tagsvis till Varberg. Man körde hemifrån på kvällen, så att man kunde beräkna vara framme i Göteborg på morgonen. Hela den dagen gick så åt för affärerna: först sälja säckväven och vad annat man möjligen hade på lasset av lantbrukets produkter, och sedan göra in- köpen. Hästen stod under tiden inställd i "fördestallen" hos den handlande man hade sina mesta förbindelser med. I stallbyggnaden fanns också alltid "härbägen" / där bönderna fingo kostnadsfritt nattlogi - sådant det då var. Påföljande dag var man oftast uppe i god tid och hemresan anträddes.

1932 Läs sägen →
Stråvalla, Halland

Umgänge

Vid vanliga lekstugor brukade töserna dansa med sina tjocka fårskinnspälsar på sig. Men det blev ju som oftast varmt nog, och så krängde de av pälsarna och dansade i särkärmarna. Det var ordstäv: - De töser, som inte fingo dansa så pass, så de droe å se pälsa, dem ä dä inte möe mä. Prästerna voro lika lika ilskna på ungdomens nöjen då som nu. Vi hade en vice pastor på 1860-t., som hetter Rudbeck. Han sa i en predikan. -För vart varv de dansa komma de ett steg närmare ormagåern.

1932 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR