Transkriberad uppteckning

Det var en gång en spelman, som inte ville göra annat än spela och han tyckte aldrig att han fick nog fina me- lodier. Han gick och grubblade och om nätterna brukade han gå till forsen. Så fick han höra Näcken spela. Glömsk av det vackra spelet, skyndade han närmare och närmare När han kom fram dit där Näcken var, så kunde han inte vända och Näcken räckte honom en fiol och bad honom spela. Så vackra låtar hade han aldrig hört, som det blev ur den fiolen Och han bad Näcken att han skulle få behålla fiolen. "Du skall få den," sade Näcken, "men när du börjar känna att du inte vill sluta att spela, så skall du lägga honom från Dig." Det sades, att spelmannen kunde spela så att han dog, om han inte slutade i tid. Men om någon klippte av strängarna, så kunde han komma till / livet igen. Men så kunde man inte få ljud ur en så- dan fiol mer. Näcken skall aldrig kunna få förlåtelse utan han får vara näck i evighet. Näcken finns i sjöar och bäckar. De gamle hade sett honom. Han hade lång svart man på huvudet som en häst.