Transkriberad uppteckning

Far var ute för 'skogsråa' en gång. Han skulle gå hem från Kråkviken en kväll. Det blev sent, men det var inte så värst mörkt. Rätt som det var kom han av vägen. Han kom upp i en skog och elände, som han inte på villkor kunde känna igen. När klockan var tre på morgonen, lade han sig ned för att vila litet. Då fick han se en kvinna stå över sig. Hon var ett par gånger så lång som han. Han blev rädd och bad högt och rent att Gud skulle hjälpa honom. Då skrattade hon och försvann. Se'n kände han sig igen. Far hörde 'skogsrår' 'lilla'. Det var så vackert till en början men på slutet blev det så styggt. Det var som ett dôn - hô-ô-ô. Det var en gubbe, som aldrig fick vara tillfreds för 'skogs- råa'. När det blev kväll, så var han tvungen att gå till hen- ne. Han blev led på det till sist. Och så frågade han henne en gång, vad han skulle göra vid den tjur, / som inte ville hålla sig hemma om kvällarna. Vad kan jungfrun göra vid det, frågade han. 'Tisbast och villians- rot ('sesselrot' växer vid stenar) är bra för andra tjurars mot', sade hon. Nästa gång hon fick se honom, sade hon: 'Ha- de jag trott dig om det, skulle du inte ha kommit levande från mig'.