Transkriberad uppteckning

Det påstods av de gamle att det fanns tomtar ('tomte- gôbber'). Om man dundrade på kvällen efter solen gått ned, så fick inte folket på gården sova mer än hal- va natten. En granne, Daniel Nilsson, berättade, att det inte ens gick an att vagga på kvällen. Vaggade man, så vaggade tomtarna till midnatt. Mormor berättade, att de hade sett en 'tomtgôbbe' på Tornkullen. En gub- be som 'gick på rote' (fattighjon) kom och gick förbi gården och då fick han se en liten gubbe stå i la- dörren och skratta så mycket han orkade. Den gamle hade trasiga kläder på sig och det var dessa, som tomten tyckte voro så lustiga. Tomten var duktig. Det påstods, att han hjälpte till både i stall och lagård. Han gjorde både hästar och kor fina. Men gjorde man honom emot, så fick man honom till / fiende. Och det var inte roligt. Då kunde han ge örfilar, så det sved i skinnet efter. De voro glada åt tomten o. ville inte mista honom. I Mossviken funnos de sista tomtarna, som jag hörde be- rättas om i denna socken. Där ordnade de och ställde i stall och ladugård. Om tomten var med och åkte, kunde man kappköra med vem som helst, för då blev det fart på hästen. De påstod, att det var så fördelaktigt att ha en tom- te. Den enda olägenheten var den, att de inte fick uträtta något vidare arbete efter det solen gått ned. Mormor sa', att tomten hade boskap. De hade hört hans boskap i de 'bratte hallingane' (backarna) vid Tornet - vid ett ställe, som kallas Björka.