Transkriberad uppteckning

Det var en gång en käring, som gick omkring och tiggde här på trakten. Ett stycke från Kasa finns ett ställe, som kallas 'Brännvinskleva'. Där satte käringen ned säcken för att vila. När hon sedan lyfte säcken på ryggen, kändes den tyngre. Och den blev tyngre och tyngre. När hon kom fram till Kasa, satte hon ned säc- ken och sade: 'Säcken ha blitt så tong, så ja' tror, att ja' fått rene fân i säcken'. Just i detsamma sprang en liten gubbe ut ur säcken och försvann åt husen till. Efter den dagen ha de haft 'tomte' i Kasa. De vo- ro goda och snälla mot honom och han trivdes bra och stannade. Husbondfolket hade ett litet barn, som låg i vaggan. Tom- ten var inne ibland och vaggade. Men han var mest osynlig. Han vaggade så häftigt ibland, så de trodde / att barnet skulle ramla ur vaggan. Om de satte in en sikt, så siktade han mjöl åt dem. Allt arbete de ville ha gjort, kunde han uträtta. Men den lille 'fanten' var så illa och trasigt klädd, så de tyck- te synd om honom och sydde nya kläder åt honom och la- de invid mjöltråget. När han hade fått kläderna på sig, sade han: 'No jonker lelle sekter inte mjöl mer." Efter den dagen var han försvunnen från gården.