Transkriberad uppteckning

Jag hörde inte nämnas andra väsen än tomtar i samband med logar och lador. Men dessa voro de rädda för att oroa. Därför tröskade man inte på kvällen. Så var man rädd för elden. På den tiden brukade de elda 'töre' på logen att lysa sig med. Det var i fars tid. De satte upp en gryta i ett hörn av logen och eldade i den. Så brukade de också lysa sig med talgdankar. Man gjorde en 'träklyp' och satte fast i en springa i väg- gen och satte fast en 'dank' i klypan. Det var såpass att man såg att vägleda sig. Kom någon in på logen, som man ville skämta med tog man 'präjeln' om nacken på honom och kläm- de till och sade att man skulle 'lära bort lovisa'. Först och främst skulle man ha iordning milan på hös- ten och hala den, så att man fick pengar till skatten. / sedan tog man till med tröskningen. Den gamla re- geln var, att all säd skulle vara tröskad till julen. De höllo före, att inte säden mådde bra att ligga längre i ladan. Klockan tre skulle man stå på logen och 'ban- ka'. Men så slutade man i god tid före kvällen. En del gamla voro nedåt Dal och 'spanntröska'. Min farbror var ute och 'spanntröska' många år. Av 'spann- tröskad' havre fick tröskkarlen den trettioandra tun- nan som betalning. När rågen bärjades brukade de 'åväxa' den (väggslå) När sådan råg tröskades blev det bättre betalt.