Transkriberad uppteckning

Här i gården har funnits en häst som var 35 år gam- mal. Det är den gamlaste häst jag har reda på. Häx- käringar och häxgubbar kunde 'håksa bort' både hästar och andra djur. Hästen kunde se mer än körkarlen. Han såg alltid att hålla sig i vägen hur mörkt det än var. Och han såg allt övernaturligt, som kom i vägen. Tomtgub- bar och troll kunde kasta sig på lasset och åka med och då gick det så tungt. Ibland blev det så tungt, att hästen blev 'sta' och inte kunde röra sig ur fläcken. De gick fram och såg under betslet för att få häs- ten i farten igen. Tur till nyköpt häst fick man, om man ledde in den i stugan och lät honom lukta på muren. Så skulle han ha ett stycke bröd. Då kom han också att trivas. Jag såg det bara en enda gång här i gården. Man skulle tala väl vid grisen, så trivdes / han och blev tjock och fet. Gamla hästnamn: 'Blacken', Svarten, Fräja, Thor, Blixten, Fräj. Det var farligt att spilla mjölk för kom det något ont vä- sen och fick fatt på den, kunde kon bli sjuk och fördär- vad. Det fanns på sin tid en husbonde här i gården som var så no- ga med att man inte skulle säga 'stackare' till det ena eller andra djuret. Det hade ont med sig, sade han. Och tomten blev också ond, om man kom in i lagård eller stall och sa' 'stackare' till ett av djuren. När kon hade kalvat, skulle hon ha ljummet vatten med malt och salt i och litet mjöl. Maltet skulle var i, för att hon skulle bli av med 'ätterbörden' fortare. Häst och nötkreatur fick särskild traktering på jul- kvällen och julmorgonen - i form av hö för nötkreatu- ren och havre åt hästen. Hönsen skulle läggas på 11 el. 13 ägg.