Hästen kunde få ¨rivarn' ('kôllera). Mot den sjuk- domen gav man honom brännvin och tobak. De hällde det i näsborrarna. Hästarna voro mycket utsatta för den sjukdo- men förr i världen. Det hölls inte rent i krubban utan det var surt. 'Kvarka' fick hästen, när han hade blivit förkyld. Man ställde om så att han blev varm - bredde tjocka täcken på honom och gav honom in brännvin. För att inte hästen skulle bli utsatt för 'kvarka' for de och vattna- de honom i nordrinnande vatten annandag jul på morgo- nen. Så brukade de 'årläte' både hästar och nötkreatur. 'Orsten' gavs kreaturen in för 'rändreta'. När svinen fick rösjuken, så blandade de rödfärg i vat- ten och gav dem. Om en ko fick förstoppning så ko- kades / linfrövälling, som sprutades in i ändtarmen med en spruta. Om hästen fick 'kvarkekuler' på kroppen, sattes man i tagelstrå, som skulle hålla såret uppe. 'Gôre' rann ut och ned efter taglet. Andra sjukdomar på häst: 'Horöta' 'spatt', 'hovtrång', 'matlea', 'sprängd' Hos nötkreatur: 'Filtbränna,' 'mjältbrand', 'rösjuka', 'förlora imten', 'gallsjuk'.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
