Transkriberad uppteckning

På annandag jul 'red de Stefan' och 'sjongde för dörr'. De kunde komma så många i sällskap. De hade träffat var- andra i gårdarna, så hade de slagit sig i följe. När de kom fram till en stuga, så sjöng de en julpsalm eller ock Staffanvisan. De fick fägnad, om husbonden hann att komma ut, innan de sjungit färdigt. Redan sent på juldagen om kvällen kunde en få besök av sådana som voro utklädda och gick med ljusa stjärnan. Det var ett helt följe med både karlar och fruntimmer. Jag tror att de brukade vara sju, men så var det en hop andra, som följt med dem från gård till gård. Det var en som bar 'stjärnan', så var det tre vise män, två ko- nungar och en 'pajas'. Den ene konungen hette 'Stefanus'. De som skulle vara kungar hade svärd vid sidan och krona på huvudet. Och de vise männen voro vitklädda. / De hade tagit långa skjortor på sig. 'Pajas' var klädd i trasor och så hade han en gammal svart och trasig skinnfäll över sig och sotad i ansiktet. Han bar på en yxa. Han kom sist in. Han var full med lus. Han sprang upp i spi- sen och skakade sig över varmen, så att det sprakade. Han hade salt i kläderna, som han släppte i elden. Han tiggde av allt. Först sjöng de ett psalmvärs utanför å det som var ###. Så blev de insläppta. Å där sjöng de och pratade den ene till den andre. Och när allt var slut började 'pajas' att tigga. Han ville ha ett stycke av stompen, brännvin i donken, å öl i si' tönne, kake i sin säck, pengar i sin pong å ljus i si' stjärne.