Tidigt på morgonen red de till nordrinnande vatten och vattnade hästarna. Härigenom menade de att hästar- na skulle bevaras från 'kvarka' och förkylning. Det kal- lades att 'ri Staffan.' De red till Ögårdsbäcken. Det fanns ingen nordrinnande bäck på närmare håll. Under färden hem red de fram till gårdarna och sjöng 'Staffansvisan.' En del 'sprakfålar' tog sig för att rida in i stugan. Det hörde jag mor tala om. Frukost spisades när 'Staffansriddarna' kom hem efter sin ritt. Då tog man till julosten. Och alltid fick vi 'ölsôll' till frukost annandagen. Ölet kokades och så hälldes det upp i fat eller tallrikar, så soppade vi ost och bröd i det. Eller vi hade 'karvat' kakan och osten på tallriken och slog ölet däröver. Det var en fin rätt. De gick till en annan lagård eller stall och städade. / Då fick de 'mokstergås' - en stor smörgås med riven ost eller sandost. Det var en vänlig handling att uträtta det- ta arbete åt en granne. Det var meningen att det skulle gå i smyg. Men så kunde det hitta på och hända att en och annan hade fått in en massa gödsel från gödsel- högen i lagårn. Det var ju en ovänlig handling som ha- de blivit begången där. Jag mins, att de tala om 'annandagsbalen, 'trettonbalen' och 'tjugnebal'. Men jag kan inte minnas att det före- kommit i min tid. 'Tjugondag Knut körer jula ut'.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
