Transkriberad uppteckning

De gamle räknade på ett göken skulle vara här omkr. den 11 el 12 maj. Men var det snö och kallt vid den tiden så väntade han ju med att komma. Det var intet gott märke om han gol på bar kvist. Det betyd- de ett dåligt skördeår. Kvisten skulle vara grön och då menade de att året blev gott. Barnungarna skrämdes för att de inte skulle härma göken. Han tystnade att gala då. Och det skulle inte vara bra. Han slutade att gala, när han fick 'höra brynstickan' el. när slåttern började. Säl- lan att man hör honom gala efter den tiden. De gam- le sade att han blev hök då han blev äldre (förväx- ling med sparvhök. Uppt. anm.). De unga och ogifta frun- timren brukade ha mycket för sig att fråga göken om allting, t.ex. hur många levnadsår de skulle få, hur många barn och hur många år de skulle behöva gå ogifta. / Skatorna höllos inte för några trevliga djur. De har skabb på sig, säges det. Ville inte att skatorna skulle bygga inpå boningshuset. Då revos bona ned. Men det var inte bra att skjuta en skata. Den bössan man skjuter en skaata med blir oduglig. Om skatan kom- mer intill stugan och skrattar, så kommer det främman- de. Kornknarren ('rôggnarken' m) brukade hålla sig i rå- gen och på vallarna. Den var bra att ha i säden. Ugglan ('kattugglan') var ingen välkommen fågel. Hon kom till gården å 'tvätta ut döingar'. När hon kom till stugan, sades det, att hon kom för att 'tvätta lik' - nå- gon skulle dö i gården. Hackspätten. Benämningar: 'Hackspätt', 'rägnspätt', 'spill- kråke'. När den kom in till husen och skrek, blev det regn. I torkväder voro gubbarna så glada om de fick höra spätten, för då visste de att rägnet snart skul- le komma. När svalan kommer är det sommar - enl. de gamles tro. Och sädesärlan kom hit med våren. / Det skulle inte gå an att räkna grågässen. Det mins jag, att jag varnades för. Räknar man dem, så bli de vils- na. 'Lommen' har de också rättat sig efter beträffande väd- ret. Det var en gammal gubbe sör i Kråkviken som var så ond, när han fick höra lommen i södra änden på sjön Silen. Det var en allmän tro här, att när man fick höra lommen i den ändan på sjön, så blev det regn. I hötider var han mycket ovälkommen åt det hållet. 'Marskråkan' duger att äta, påstod de gamle. Och när de fick höra den första gången, så gick det att äta kött fläsk el korv i speke. Kråkan har flyttat om vintrar- na förr i tiden, men det gör hon inte nu. Tranan var en farlig fågel. Hon kom och hackade i föt- terna på sommaren. Det var sådant de skrämde barnen med. 'Trôllfôggeln'. Det fanns fåglar i skogen, som voro omöj- ligt att få skott att bita på. Det var 'trôllfôggel'. Det kunde vara orre, tjäder eller vilken fågel som helst. Jag och en kamrat sköt på en lom i en myr väst i sko- gen. Vi sköt många skott på honom. Men han levde / lika fullt. På morgonen gick vi till myren för att se om han fanns där. Då låg han vid ena kanten, men död var han inte. Då tussade vi hunden på honom. Och det var nätt upp att vi skulle kunna slå ihjäl honom. När vi öpp- nade honom var han som en trasa inuti av haglen. Det kunde inte vara annat än en förtrollad fågel. Och fler än vi voro ute för sådant i skogarna. Korpen spådde väder. Han for alltid i motvind. Vin- den kom från det håll dit han for. Det blev regn eller snö. En fågel, de kallade 'spônkäring' (spinnkäring) Den hör- des i skogarna på våren. Fågeln surrar som en spinn- rock. Vi varnades alltd som barn att förstöra myrstackar. Jag vet inte varför. Men de gamla voro rädda om myror- na. De skulle alltid ha en gammal svart häst att köra lik med. De höllo sig med höns för att de skulle hålla ormarna på avstånd. / 'Sjöormen' var lång och svart. En orm har det funnits som rullat som ett hjul. Min mor hon hade sett en orm, som var tre meter lång och hade huvud som en tupp. Själv har jag slagit ihjäl en orm, som var drygt 2 meter lång och tjock som armen. Om de råkade orm i mars blev de rädda. Grodan skule inte misshandlas.