Transkriberad uppteckning

Jag tror mig kunna säga att den första handelsboden här i socknen var i Krokfors. Där fanns handelsbod, när jag började minnas, men kan inte erinra mig att det fanns mer än den i socknen då. Den handelsmannen (Schenang.) hade det nödvändigaste, som folk skulle ha. Härifrån socknen har mig bekant inte någon gått ut som gårdfarihandlare. Men främmande gårdfarihandlare gick omkring i gårdarna och sålde. 'Smålänningar' kom med vävskedar, skyttlar o.d., 'västgötarna' med tyg, dukar o.d. En och annan 'dalmas' kom till orten och sålde kni- var. Dalkullor kom med hårarbeten. Marknad. 'Årjängsmâten' och marknaden i Skåpafors i Laxarby socken, d.s.k. 'pylsemâten', voro de från denna ort mest besökta marknaderna. Den sistnämnda marknaden / kallades för 'pylsemâten' för den skull, att det fanns gubbar, som gick och bar stora pölsor (fårpölsa) under armen och sålde till marknadsfolket. Båda marknaderna voro krea- tursmarknader, särskilt den i Årjäng. Där sålde man och köpte kor. Marknaden i Skåpafors var väl mer en folk- eller nöjesmarknad. Åtminstone skulle de till Årjäng om de skulle få sälja ett kreatur. Marknaden i Årjäng hölls omkr den 4 sept. och den i Skåpafors omkr 14 dagar se- nare. När marknaderna i Skåpafors upphörde, blev det marknad i Lôbyn (Laxarby skn), d.s.k. 'lôbymâten'. Det var kreatursmarknad. Omkr den 3 okt hölls marknad i Åmål. Dit skulle man åtminstone om man skulle köpa eller sälja häst. Man hade talg, skinn, smör, ost o.d. med till marknaden för att sälja. På marknaden fanns liar, såll, krukor, korgar, spinnrockar, leksaker av trä och bläck och mycket annat att få köpa. De brukade köpa hem någon liten leksak åt barnen. 'Kôrra' fanns åtminstone vid 'Lôbyn'. Där burade de / in de fulla och slagskämparna i skjutpaviljongen. Det mins jag. Barnen togos inte med på marknaderna. Far berättade att de kunde stå på kyrkovallen om sön- dagarna och sälja tobak och liar. Körslor förekom mycket i forna dagar som särskilt närings- fång. Och när de skulle till städerna och sälja spann- mål så 'körde de i forer'. Många voro i sällskap. Men 'forköring' förekom mest från och till järnbruken. De kör- de järn från Bengtsfors till Åmål, talade far om. Och då var det långa 'forer' med bönder. Så var det körning till Gustavsfors. Höst och vår brukade bönderna göra en resa till Fredriks- hald för att sälja kött och fläsk. Så köpte de sill och salt med sig hem. Även vid dessa resor voro de flera i säll- skap. Många tiggare gick omkr och tiggde. År 1867 var det väl som värst. Det kom tiggare från Holmedal, Karlanda och Laxarby. Från Karlanda kommo de flesta. En och annan hörde hemma i denna socknen. Men socknens / fattiga gummor kom i regel mest strax före jul och tigg- de sovel och litet av varje. 'Skôjrer' fanns gott om. De kom körande med hästar inte annat än två och tre lass i sällskap. De foro omkring och tiggde. Somliga av männen skar hästar, såsom Falken och Rosenqvist.