Transkriberad uppteckning

Gamla berättelser om trollen enlikt Sägnen. På en gästgivare gård i Vedbohärad har berättas om en dräng han skulle ut och skjutsa och jick till beteshagen där hästen beta han skulle försöka få tag i hesten han slog bakkut och sprang sin väg Då blev drängen arg sprang så sväten pärla ur hans panna då hästen sprang sin väg Han börja svära och banna på ett ogudakit sett i det samma stod han framför en berghäll Så kom han att se uppat då fick han se en fager jungfru som satt och kamma håret Är du där gossen min fråga flickan Drängen lät sig ej förskräkas svarade lika muntert ja men festemön min. Kom hit ropa flickan ånyo ja kan ej sa pojken. Försök sa flickan Och drängen / försökte - han fick fäste på slätta berget med sina fötter Snart var han vid junfruns sida Hon såg på honom med sina ögon Då lade sig ett töcken över hans förstånd Och innan han viste ordet av hade han glömt skjuts släkt och väner Halvt med- veslös fördes han in i Berget för släkt och väner var han borta Bonden och alla leta men för geväs Bonden fick ju sin häst och skjutsa själv sedan ### ### till han ville ingen dräng leja sedan Efter några år kom samme man och ville ha skjuts som ville ha skjust den drängen skulle skjutsa. "Det var skada på Drängen ja undr om han blev bertagen". Bonden gick efter hästen själv uppåt hagen i Dit samma kom han att kasta ögonen uppåt en bergklint att se efter sin häst - Där drängen hade set den fina trolljunfrun Der fick han se sin dräng / Han stira i rymden utåt Då sade bonden hans namn är det du - ### - kom ned "ja kan inte", svara den Bergtagne med dov röst. Då kasta bon till honom sin mössa som han satte på sig "Kom ned!" skrek bonden, innan trollen komma i Himlens namn kom ned! "ja ja kan ej". kom svaret åter Då kasta Bon upp sina kläder det enna plaget efter det andra som han klädde på sig Då fick han så mycke makt att han kunde krafla sig ned utför det slälla branta berget Husbonden tog honom vid handen Utan att se till baka skynda dem bege mot hemet under det bonden läste För han var en gudfruktig man så säger sägnen den har gått eller berätas av många. en värs Tvi klyf, svarta troll, som en sten skall ja binda Er elaka tunga att intet oråd er tunga skall tänka eller tala eller vara ett ord mig emot". Då de komne fram till / Bondens gård Den ene okläd den andre kladd Den resande herrn fick skaffa sig sjuts bäst han ville i Bondens hem blev glädjen stor för de var kär i sin dräng den de i flera år hade haft. Husbonden fråget flera gånger hurudan tjänst han hade haft i Berget men om det ville han inte lema besked Han var sig inte lik allt sedan Så hende han blev sjuk och begärde få nattvarden När han fick prästen omtala han sina synder då beräta han hur han havt det i Berget Hans mesta jöremål hade beståt att stjäla mat åt trollen Vid sådana tillfällen satte trollen på honom en röd hetta. Då kunde han flyga flera mill Och gå igenom låsta dörrar gå i köpmans bodar taga säd sill mjöl ja han kunde gå och taga vad han ville i ### bod Men alldrig hos någon annan än Hannelsmännen av trollmössan blev han så stark att han kunde bära en rågtuna under var armen / och en silletuna på ryggen Ända flya lika lett i luften - som när han inget hade Så sade han det var illa jort av mig Synd om handel- elsmänera Men förklara han det var trollen skull, Funnes inga troll i världen skulle var var enda köpman bliva rik karl. Men nu få de undermål och så göra dem konkurs nu vet ni allt". så sluta han. Så har denna sägnen berättats här på Dal. D.S.