Transkriberad uppteckning

Det hände förr i tiden att folk kunde ha blivit "nedsatta", så att de ej kunde bli gifta, trollkunniga personer gjorde sådant. En bonde i Roglanda hade fem stycken döttrar, och ingen av dem lyckades bli gift. De tre älsta sågo mycket bra ut men de andra två voro inte just några skönheter. Alla i socknen förvånade sig över att flickorna fingo gå ogifta, och de förstodo att de hade blivit "nedsatta". Fadern till flickorna hette Knut Knutsson och han var mycket bekymrad för att alla hans döttrar behövde gå ogifta. På ett ställe i skogen intill en bergvägg finnes en källa, en gång fadern gick förbi den hörde han en röst säga: "Varför är du alltid så bedrövad, "Knut Knutsson?" Han svarade: "Är du en ande där i källan klar, / så vet du min bedrövelse. Jag har fem döttrar och ingen vill gifta sig med någon av dem, och bli far till deras barn." Rösten från källan svarade, att han skulle sända döttrarna till källan att offra ett mynt vardera, och att de skulle komma i tur och ordning efter ålder, samt en och en i sänder. När fadern talat om för flickorna vad han hört vid källan vore de ej sena att följa rådet. De tre älsta offrade bara ett kopparmynt vardera den fjärde i ordningen ett silvermynt, men den yngsta som tyckte själv hon var den fulaste kastade ett guldmynt i källan. Efter detta dröjde det ej länge innan flickorna blevo gifta. De tre vackraste blevo bara gifta med drängar, den fjärde fick en förmögen bonde, men den femte som ofrat guldmyntet fick en rik godsägare.