Transkriberad uppteckning

I Skatelövs socken bodde i slutet av 1890-talet, en gumma, som kalla- des "Kloka-Anna". Hon troddes stå i förbindelse med vissa okända makt- er. hon kunde utpeka tjuvgods och hjälpa folk på allehanda sätt då någonting var förgjort. Två kvinnor vilka voro systrar, vore en höst på betupptagning i Skåne. Flera ung- domar som haft samma arbete, voro i sällskap på hemresan. De båda systrarna stego av tåget i Vis- landa, där en hästskjuts mötte och förde hem dem. De varsnade ej förr än vid hemkomsten, att de under / åkturen förlorat en säck innehåll- ande en del kläder. Man hörde efter över allt, men ingen hade sett till den borttappade säcken. De beslöto då att vända sig till "Kloka-Anna". Då de talat om sitt ärende, bad hon att få se på deras strumpeband, under det hon sade, Ja, mina vän- ner, alla kläderna få ni inte till- baka. De äro naturligtvis stulna, men i er egen hemsocken. Men, til- lade hon helt plötsligt, låt vara hur som helst med kläderna. Ni kan ju vara glada att ni kom hem med livet. Tänk om ni drunk- nat, när ni var ute och seglade i en sådan storm. Nu blevo de båda kvinnorna verkligen häpna, ty faktum var, att de en dag / hade gett sig ut på Öresund i en liten segelbåt, och efter vad de sade, hade situationen varit ganska kritisk. Senare återfann man en del av de bortkomna kläderna de voro lagda i en tvättbalja. Nämnas bör kanske, att det var i deras hemsocken som man fann dem. På en gård var det en tid svårt att kärna smöret, och bondmoran kom på den idén att vända sig till Kloka-Anna. Mannen trodde emellertid ej att det vore till någon nytta utan avrådde henne från att gå, vilk- et hon dock gjorde. Framkomen han hon ej yppa sitt ärende, förrän Anna ilsket utbrast, Ni behöver ej komma till mig, när / er man ändå ej tror, att jag kan göra någonting för er.