Transkriberad uppteckning

Min svägerska brukade sätt ut litet mat åt tomtarna på julkvällen, för att hon skulle få tur med kreaturen under året. Min gubbe påstod att det fanns tomtar. En gång hade han, stall- drängen och en annan arbetare stått ute på stallbacken och hört hur tomten ryktade hästarna i stallet. De hörde så väl var gång han slog ur skrapan och borsten mot spiltkalken. I det stallet stod en häst som tomten vårdade sig om mer än de andra. En gång hade han glömt att ge hästen, men när han kom tillbaka till stallet, så hade den hästen mer att äta än de andra. Så var det en häst, som aldrig behöll halsbandet på sig om natten. På morgonen gick han lös i stallet. Ägaren tyckte inte om det. Han sålde den hästen å köpte en ny. Den ställdes i den gamla spiltan. När de kom till stallet på morgonen, så hade han krånglat till / och hängt upp sig på spiltkalken å brutit nacken av sig. Det var ingen annan än tomten som hade gjort det, för han tyckte inte om den nya hästen. Tomten hade förkärlek för en del djur. På Sandtegen dansade tomtarna vid spisen om natten. De voro alldeles tysta. Men de såg dem mot glödhögen i spisen. Om de tände lampan, så blev de borta.