Transkriberad uppteckning

"Tomtegôbber va dä mol tjockt tå." I Norane byggde de en ny lagård. Men de höll på att inte få upp lagårn, för tom- tarna rev ner stockarna på nätterna. Å allt medan de höll på att bygga på lagårn dundrade det å packade vid la- gårn om nätterna. Varje julkväll skulle tomten ha med av alla rätter som la- gats i ordning till julen. Farmor var noga med det. Min mor var från Skeppenäs, å hon talade om, att där såg de tomten rätt som det var. En gång såg de honom hop- pa upp å ned vid lagårdsväggen. Han skulle försöka kom- ma in i lagårn. Där var de rädda att släppa spjället så hårt om kvällarna, att det hördes. En kväll hade "klonka" igen det hårt å då gick det upp å ner hela natten, så att inte människa kunde sova i huset. Tomten var liten som en "gössonge". Han hade röd mössa. / På ett ställe fick de se tomten. Han hade så trasig rock. Då beslöt de att de skulle sy en ny rock åt honom, som han skulle få till julklapp. I det huset felade det inte något slagen före den händelsen, men sedan så fick de inte något att räcka. "Aldrig sekte mjôl mer", sade han å blev borta. I Sandtegen var det farligt. När Anders i Sandtegen begrovs, så hade de begravning efter honom. När folket ha- de ätit middag, så gick de åt ladan å lade sig i höet. När de skul- le dricka kaffe, så kom pigan å skrek: "Kom in alle i som ä i stôl". Allt efter den dagen ställde tomtgubbarna till för- skräckelse i gården. Förut hade de inte gjort annat än gett å varit fredliga. Men efter den betan fick ingen fred att sova om natten. Det var rummel å väsen. Allting ännevändes. I Sandtegen fattades inte något för varken folk eller krea- tur, så folk visste att de hade tomtar.