Transkriberad uppteckning

I Sandtegen finns "tomtgôbbar". I gården hade de vita kor i lagården och så hade de en vit häst. "Tomtgobbene" tyckte inte om dessa djur. Det var inte ovanligt att den svarta hästen stod å hade fullt upp att göra medan den vita stod å bet i krubban som var tom. Så ha- de lagt på en vit kalv. Så var det en julmorgon alla i huset voro klädda å skulle fara till Svanskogs kyrka. Dot- tern i huset skulle göra en tur till lagården innan de reste. När hon kom in så var den vita kalven borta. Hon letade över allt i lagården men fick inte reda på honom. Dörren mellan ladan och lagården var låst å alla andra dörrar. Men så kom hon att se upp på en hög halmstack. Där stod kalven. De fick mycket arbete med att få ned kalven. Det hände aldrig annat än olycka med de vita korna. / Endera bröt de benen av sig när de kom ut på våren eller ock var det någon som bröt nacken av sig. Till sist fick de göra av med alla djur som var vita eller hade vita fläckar på kroppen. Anders i Sandtegen var till staden en gång. Han kom hem bra sent på kvällen. När han kom inemot Sandtegen så fick han se att det lyste i alla fönstren i stugan alldeles som på julottan. När han kom in så var det "kôl mört" å alla låg. Det var tomtarna som hade lyst. Dottern gick till visthusboden. Det var i skymningen. När hon gick på den ena vägkanten, så gick en liten gub- be mitt emot på andra sidan. Det var som en liten pojk med ett gammalt ansikte. I Sandtegen fanns de sista tomtarna i Svanskog. I Hagen i Näs bodde också tomtar. Gubben Lars i Hagen visste så väl om sina tomtar, å han våga- de aldrig komma hem från staden efter sol. Lars körde järn till staden från Svaneholm, för det var på den tiden det var järnbruk. Alltid såg man Lars komma hem / först från staden. "Lars törs inte komma sent hem för sina små gubbar", brukade de säga om Lars. För kom han sent hem så slog hästarna i stallet hela natten. En gång körde de råg. Och nu var det så i den gården att det inte gick an att köra in det sista lasset efter sol. Men nu hände det att de kom försent med lasset. I botten på kärran hade de ett gammalt täcke för att inte spill- säden skulle gå förlorad. När de hade kastat in kärvarna så kastade de till sist täcket, men det skulle de inte ha gjort för täcket kom tillbaka med en väldig fart å slog till först den ene å så den andre. Sedan vä###### det råg he- la natten, så hårt, att det hördes från Sjöviken till Strand. Förut bodde bonden ###### på gården. Under hans tid fanns också tomtgubbar. Då höll de sig i skorstenen å litet varstädes.