Transkriberad uppteckning

Folklekarnes förekomst. Folklekar med eller utan sång äro inte brukliga på denna trakt numera. Vi folk- och småskolorna i socknen förekommer lek, men lärare och lärarinnan lär barnen leka. Det är inte av från äldre generationer. Var man har lekt. Förr i världen lekte de i stugorna här å där. Ungdomen i grannskapet kom tillsammans å lekte. Det kunde vara ett fem- tiotal pojkar å flickor tillsammans i en stuga. På somma- ren så kunde de leka på en loge eller ute på en äng eller en backe. De unga i en stuga bjöd kamraterna till sig. På julen brukade de vara tillsammans å leka samt på midsommarnatten. Då hade de "mesômmersvak". Då var det dans å lek. De gick till någon lämplig plats. Då "skramlade" de ihop till kaffe å dôpp å pojkarna "skramlde" / också till brännvin När de hade haft "ystöl" på ett ställe sen kom ungdomen dit på kvällen å hjälpte till med att koka sandost. På natten blev det lek å dans. Det var alltid vanligt. Alltid fanns det nå- gon i närheten som hade fiol å kunde spela. Folklekarnas tillbakaträngande ur allmänt bruk. När de började på att bygga missionshus i socknen, så gick det andliga och värdsliga ihop. Då gick ungdomen till missi- onshusen å träffades på bönemöten och tillställningar, så det blev deras nöje. Å de flesta gick inte dit för an- nat än för att få träffas. Då försvann folkvisor, lekar, dans och allt det roliga som ungdomen hade haft. En tid fick man höra ungdomen sjunga "###" visor och sånger efter vägarna, men det var inte länge förrän det sluta- de. Så började de att bygga dansbanor här och där. På Sva- neholm hade de en dansbana redan i min barndom, men det var bara vid vissa tillfällen på året som det dansades där, såsom vid midsommar. På dansbanorna lekte de inte le- kar utan det blev bara dans å är så ännu i dag. Så kom cyklarna, så att de kunde komma långt ut i andra / sockner på en liten stund. Så har ungdomen skingrats hit å dit. Men dansen har trätt i stället för de gamla nö- jena å det så helt att den närapå har tagit överhanden. Lekar Bröllopsleken. Vid denna lek skulle ett par vara brudfolk, en präst, en klockare och en med särskilt namn, ex Nils Persson och Nils Perssons fru. Sedan fick var och en i leken deltagande ett namn, ex. öl, brännvin, middag, fru- kost, stek o.dyl. När alla fått namn, så började ledaren berätta en historia. Den fick han hitta på innehåll till un- dan för undan. Alla nämndes i historien och ledaren sa- de något skämtsamt. Ingen fick säga du till Nils Persson eller hans fru. Alla de övriga skulle säga du till varandra. När Nils Persson, hans fru tilltalades så steg de upp och svängde runt. Det skulle alla de övriga göra också. Om de satt stilla när de nämn- des, så fick de lägga pant. (Äldre ungdom lekte denna lek). Det underliga djuret. Det går ett så förunderligt djur uti vår Herres hage. / Det är så halt, det kan ej gå, det är så blint, det kan ej se. Släpp ut det djuret. "Djuret" är inne i ringen. Man har bundit för ögonen på det. Ringen går runt. När de kommer till sista orden av leken, så huka alla sig ned å djuret trevar sig fram till ringen. Det tar tag i en av deltagarna å skall ta- la om vem det är. Säger han fel, så får han gå in i ringen igen. Och det börjas på nytt tils dess han lyc- kas. Den rätt gissade personen får då bli "djur". Bro, bro breda. Bro, bro breda, broa ligger nere vad fattas broa, stockar å stenar Här går vi med ### å hästar och med guldringen fäster, Ingen kommer här fram, förrän han säger sin kärestas namn. Hå hå du Anna lelle, / Du är min å jag är din så länge kärleken varar. Ungersven tager sig en vän, rosor och violer. Rosor bland de liljor små, hjärtan, lille, kan du väl få, rosor och violer. Deltagarna gå i ring. Ungersvennen, som går inuti leken lägger en näsduk för den flicka han vill ha med i leken. De två falla på knä på näsduken. Paret klappar och kysser varandra. /Lektes av äldre). "Här skickar mi mor en penning". Deltagarna sitter i en rad. Lekledaren tar en blom- ma, ett blad el. dyl. å går till den första å säger. 'Här skecka mi mor en penning. Du får köpa vad du vill men inte svart å vitt, nej å ja, för dä vill inte mi fru ha'. Så går han till samtliga. När han kommer tillbaka till den första så frågade han vad hon (han) köpte för penningen och så höll / han på att prata vid och fråga alla. Sade de svart, vitt nej el. ja, så fick de panta. (Lektes av äldre i min ungdom). "Blomsterleken" En av deltagarna får heta herr Blomstergren, en kvinn- lig fru Blomstergren. Så får alla övriga ett blomster- namn, ex. linnéa, konvalj, maskros etc. Alla får säga du till varandra men inte till herr och fru Blomstergren. Sades du till de sistnämnde så fick man lägga pant. Så snart herr eller fru Blomstergren nämndes, så skulle alla stiga upp. Den som inte var nog kvick utan blev sittande litet fick lägga pant. "Skrubbekäring" Deltagarna satt i en rad. Lekledaren hade en käpp som han packade i golvet med vid en av deltagarna i le- ken. 'Vem är det som packar vid min port' frågade denne. 'Det är skrubb, skrubbkäring, svarade ledaren. 'Vad vill han' frågades det. 'Vill gifta sig, får han det?' Antingen blev det ja eller nej. Så om det blev ja, så kom ledaren tillbaka och bjöd i bröllop. / Somliga sade tack. Då gick ledaren å talade om det för brud och brudgum. Så mins jag inte mer. Den le- ken var omtyckt och lektes av äldre ungdom. "Rävleken" el. "räven och herden". En deltagare i leken var herde och skulle vakta få- ren, en annan var räv och en tredje var hund. Den stod bunden en bit ifrån. De övriga som skulle föreställa fåren låg i en ring på backen. Herden har en käpp i handen, så går han omkring fåren. Så säger han: 'Ja' ska jâle en gål (skyggård) kring alla mine får'. Han går runt omkr fåren och lam- men med käppen. 'Ja' ska jâle en gål så hög att in- te fågeln över flyger, så tät att inte ormen rinner igenom, så hög som så (mäter till med käppen å håller uppe den) å högre ändå.' Nu förställes att her- den får en hel del sysslor att uträtta så att han måste gå från fåren. När han har gått så kom- mer räven smygande å tar ett får. Då skäller hun- den, men kan inte komma lös. Herden får höra det å skyndar fram till fåren. När han då räknar dem, / så är ett får borta. Han börjar gråta å hålla sig illa. Så börjar han att "järda" igen och säger detsamma som förut. Men rätt som det är får han något annat att gö- ra å måste gå därifrån, å så kommer räven på sam- ma vis, å hunden skäller. När alla fåren äro bor- ta, så kommer herden. Rätt som det är så kommer rä- ven fram till herden å ber att han skall få låna en ullsax. 'Vad skall du med den till', säger her- den, 'du har ju inga får'. 'Jo', svarar räven, 'jag skall klippa mina får nu'. Då är det allt mina får du har tagit säger herden. Så börjar herden loc- ka efter fåren. Då kommer de från alla håll. Då säger räven att han har sina får bland dem. Då skall vi se vilka som är dina å vilka som är mi- na säger herden. Så tar herden en lång käpp å håller i ena ändan, räven håller i den andra. De får som är mina, säger herden, hoppar över käppen, å de som är dina kryper under. Det är klart att alla vill höra herden till, å så hoppar de. Då skall räven ta sina får, men då sliter hunden sig / Herden å hunden sätter efter räven, så att han flyr, å herden tar alla fåren. (Det var en barnlek i min ungdom. Den fick jag lära av min mor).