Transkriberad uppteckning

De tog i gödseln först, innan de tog i kalven. Det skulle vara lyckligt. När de mjölkade kon första gången efter hon hade kalvat, skulle de ha tre saker i stävan: eggesten (brynesten), stål och vigselringen. När de bar in mjölken, bredde de över den med ett förkläde eller "ett aent slösse". Det var för att inte luften skulle komma åt den - då kunde den bli förtrollad. Kokade mjölken i spisen (kokade över), skulle man kasta salt på spisen, annars fick kon ont av det. De ville aldrig ge bort råmjölk. Nej, det gick inte an. Vi gjor- de kalvdans av den. Lämnade de ifrån sej mjölk, så doppade de eld i den först, vanligen släppte de "a glo" (ett glöd) i den. Lite salt kunde somliga forts. / hiva i mjölken. Det var för att ingen skulle kunna trolla med den. När de gav kalven första gången, skodde de honom - tog bort lite under hans klövar och lade i mjölken. Jo, var det en stut, skulle han stå bra, när de hade tämjt honom. När de selade en häst, spottade de på betslet. Selen fick inte läggas på marken. Kom en groda och hoppade i den, kunde något ont komma på hästen. Selpinnar skulle som regel vara av ale. De klippte fåren i början av april och i oktober. Då skulle de lämna en toss på bringan och en i pannan. Sista ullen stoppade de i munnen på fåret; det skulle bli bra päls till nästa gång då. Svarta svin och svarta fläckar på svin tyckte de inte om, inte heller gulaktig färg på svinen. Svarta kor eller oxar ville de inte ha - det var fult. De tyckte inte om att ha vita heller. De skulle helst vara rödbruna eller röda vitfläcketa. Hästarna skulle vara rödbruna eller gula forts. / Då bina svärmade, skulle man kasta jord eller vatten i svärmen, så flög den inte sin kos. Dog ägaren, så dog bina. De sörjde. Nej, levande orm i tröskeln har jag aldrig hört att de lade ner. Marvase hade somliga hängt över dörren på insidan och en uggla eller skata på utsidan. Getabock var bra att ha i lagården. Det tyckte korna om. Om en främmande berömde ett kreatur, skulle man be' honom kyssa djuret i bak. När kon vattnades första gången efter kalvningen, skulle man ha eggsten och stål i bottnen på hinken eller doppa eld i vattnet. När korna släpptes, skulle ett eggjärn ligga på tröskeln. Den 1 maj skulle man alltid ha ute korna och rasta dem, men de släpptes inte i vall förrän senare. Fruntimmer skulle alltid leda av med korna förr. Nu får man aldrig se ett fruntimmer leda ko till tjurn. Vil- le inte kon ta tidd, släppte man en peng i svalget på henne. När de kom hem med henne, ledde de henne tre forts. / varv kring en jordfast sten. Det var allt åt höger. Då skulle hon ta sej. Och sedan hängde somliga ett par mansbyxor över hen- ne och band repet om hornen på henne tills nästa morgon. Vanligen bet kvinnan kon i ryggen strax tjuren hade sti- git av, för att hon inte skulle "kasta å' sek 'et". De ledde aldrig in nyköpt ko i stugan. Men de gav hen- ne bröd. Och kon fick ha repet om hornen till nästa dag. De ledde henne kring en sten och läste: "Här ska du gå, å inte ska du trå -" jag minns inte hela versen. Längtade kon, det berodde på att köparen ankade på att han sålt henne. Då skulle man ge henne bröd från det stäl- let, som hon var kommen ifrån. Hade de köpt oxar, skulle de ta sej på knät med väns- ter hand samtidigt som de slog säljaren i hand med hög- ra handen. Det var för att oxen inte skulle hoppa och för att han skulle trivas hos dem. Det var likadant med kor. Köpte man smågrisar, tog man några strån från deras kät- te och lade i säcken, och se'n kastade man dem i deras nye kätte. / Om kalvarna inte ville leva, då skulle de ta en kalv och slakta honom i lagården så nära korna som möjligt, så skulle kalvarna leva sedan. Att de gravde ned levande djur har jag hört tal om. Det var för att kreaturssjukdom och otur skulle upphöra, men det var före min tid.