Transkriberad uppteckning

Näcken. (Andersson berättade samma historia om näcken i Väggarp, som först hade förtäljts av Karl Johansson i Eskilstorp). Näcken kunde också se ut som en människa. Då bru- kade han spela fiol. Det var en karl här, som hette Lars Hedenberg, han talade om, att han hade hört näcken spela. Det var vackert. Men han sa, att han vågade inte stanna och höra på. För näckens spel var sådant, att det lockade en att dansa, och hade en väl börjat att dansa, så kunde en inte sluta upp, förrän en hade dansat ihjäl sig. Näckeb brukade också stämma fiolen åt andra, som ville lära sig spela fiol. Och hade näcken stämt en fiol, så blev den, som rådde om fiolen, en styv fiolspelare. / Det var ingen konst. Det var bara att lägga fiolen vid någon fors, där näcken bodde, en torsdagskväll och låta den ligga där över natten och hämta den på morgonen. Sen blev man en mästare.