Transkriberad uppteckning

1. Den som har tur, behöver inget ved. 2. D´ä inte borte, dä som rinner ur näsa åt mun. 3. Ingen bror i spel. 4. Dä bästa ä gott nog. 5. Ainveten venner. 6. Ante får ain ta skammen hälle skaa. 7. Fattigdom å halm i träskoa ä inte lätt å dulja. 8. Dä ä lätt å vära laier. 9. Dä ä lite, som roar småbarn. 10. Dä ä bätter å ha en liden välsignat bede än ett stort förbannat stöke. 11. ### langt å smalt, så du får´t i mek. 12. En kär ska stå ve sett or å a käring ve sina pôsa. 13. Osvuret är bäst. / 14. När en talar om trôlla, så ä da i förstu. 15. Töst, min mun, så får´e sôker. 16. Hure en vänner sek, så har´en röva bak. 17. En får äda, dä en har, å sjonga, dä en kan. 18. Dä ä varre å vära vånöser än brönöser. 19. Dä ä inte vart å vära rånöser. 20. Fråga ä fri, när hu ä ärliger. 21. Fråga ä fri, om hu så ä attan arna vi. 22. Den som inte ä framme, nôr mad å stryg vankar, så får han äda, dar maden har stått. 23. En lär, så länge en lever. 24. En lär, så länge en lever, å ska ha stryg, så länge en lär. 25. Dä ropar inte rum, dä som tomt ä. 26. Hunn på hunn. 27. Hunn på hunn å ingen på hynna. 28. Hunn på hunn, så länge dar ä en igen. 29. Stort huve å lide ved. / 30. Måttliger pölsa ä bäst, ante dä ä ätter oxe hälle häst. 31. Den ene korpen hogger inte ud öwat på den andre. 32. Lôva går an, men hôlla ä varrer. 33. Bättre nôet än inte. 34. Dä ä bätter å ha en trase än inga skjorta ha. 35. Dä ä rûset um röggen å inga skjorta ha. 36. Dä ä rûset um röggen å inga skjorta ha, den sum ä vansen en trase. 37. Den sum kommer sist i pôsen, ska först ud. 38. Var skulle slaiva vära uda i gryda. 39. Takelatten ä bortlagder å stäla ä förbuet. 40. Ta dä en behöver ä inga sönn. 41. Umbyte förnöjer sennet. 42. Fint ska´t vära, va dä kostar. 43. Fint ska´t vära, um en så ska binna skoa mä bast. / 44. Du har rätt, du ska känga. 45. Den, som ger sek i lek, får hôlla strek. 46. Kriatura ha ingen annan Gud ann män- ska. 47. Grisen får betala va soa bryter. 48. De, sum inte spinner sina blåner, så har han dum i behôll. 49. Ta den ena hanna å rädda den andra mä. 50. Köpa kontant sparar mången slant. 51. Den störste hunn tar dä största stöcket. 52. Dä ä bäst å klyva, var gärsgårn ä lågast. 53. En kan vänja en hund te å äda sur- äpple. 54. Måttan ä bra, den som bare orkar råka´na. 55. Troll ha allti häll. 56. Gud skapte inga hast. 57. Mad ska en ha å hud ska en veda. 58. Han ska ha ved te å göra seg gaern. / 59. En kan liga gärna vära nägen som te ha ingenting på seg. 60. En kan liga gärna gråda om kvällen som om môern. 61. Han ä inte bätter den som hôller än den som flår. 62. En ska teminstingen veda hud va attene gang. 63. Löcka rågar man å kula mana. 64. Dä ä lag som grannar göra. 65. En ä tjongen te å slô på den väggen som går. 66. Prada stollafora går la an, men äda gam- mel ost, nôr en ingen har, dä ä varrer. 67. Vane ä varrer än förved. 68. En ska klä seg i gôtt vär, så en står seg i ont. 69. Ja krusar inte skid, så länge ja ä skid själv. / 70. Ska en ha nôt roligt ,så ska dä vära mä en lever. 71. Efter fölleri kommer dröckenskab. 72. Den penga får han köpeskål består. 73. En ser inte si nästa länger än te tännera. 74. Ju fler kocka, te sämmer soppa. 75. En ska inte skåda hunnen på hårhamsen. 76. Alla svin ä svarta i mörket. 77. Dä finns fler brokia hunna än prästens. 78. Skam hjälper de sina. 79. Räven slôr inte ve ula. 80. Dä ä inte jul marum en gång um åert. 81. Den sum ha dåliga granna, så får han skräppa själv. 82. Den via far, blir möe var. 83. Staten ska föras, om tarma ska släpa. 84. En ska skälla mä den hunnen än äder mä. 85. En ska lä maden täcka mun. / 86. E knuten hann kommer ingenting i. 87. Penga ä en vandringsman, den som för- hindrar dess gang ä en skälm. 88. Körkans granne ä sist framme. 89. Alla nöckla ä la inte bundna ve e röv. 90. En rier la inte röggen å alle. 91. E arg käring å e ilsken man står dä inga rå te mä. 92. Laia fula spå allti ont vär. 93. Du vell la inte ha fett å dôppa talg i, nôr dä ä smult förut. 94. Nôr en ha betalt si kaka på torget, så skida inte röttera i kliet. 95. Musa dör inte unner säalasset. 96. Folk först å sen di som bätter ä. 97. Den lide spar, han lide har. 98. Bra kär redar seg själv. 99. En får löna efter böna. 100. Nôr musa ä mätter, så ä mjölet fräkt. / 101. En pradar så möe, nôr en dricker. 102. Inte tränga seg mellom barken å trät, heller mellom sarken å knät. 103. Inte tränga seg mellom barken å trät. 104. Ta vackert, så får´e ta omigen. 105. En onger kan dö å en gammal ska dö. 106. Dä ena goa skämmer inte dä andra. 107. Dä ä inte ens fel att två trätta. 108. Veljen drar halva lasset. 109. Större skepp ha gått i sank än e bötta välling. 110. En kan gömma ull, te dä blir mull, å hör te dä blir gull. 111. Förr än fruntimmera tia, sprecka de e halvarn. 112. Östanväder å käringaträtta, dä har svårt ve å lätta. 113. E lai käring ä varrar än ett stadigt dry- pane. / 114. Nu ä dä gôtt vär ute å vära inne i. 115. Har en hôppat över katten, så hôppar en la över rompen. 116. Stuvekyrd å pölsestörst, dä ä dä varsta, sum finns. 117. En behöver inte köba en halter häst, en kan la få ´n ändå. (Säges förklenande om fästmör.) 118. En ska lä maten dö, annars tror han, att han ä kommen åt en hunn. 119. Var och en har sett punn. 120. En har inte mer roligt, än en gör seg. 121. Nôr dä ä bjutt så ä et fägnat. 122. Den sum lägger seg sum e so, så stier ´n upp sum en kär. 123. Dä dunar la inna dä jolslör. 124. En ska sputta folk i syna å trampa dum på tära, så kommer en i språk mä dum. 125. All slags skid fryser i tivär. / 126. Dä va väl inte Kôlla feck horn, för då hade hu stangat ihjäl allt byafät. 127. Sôddet lär ska sôdda smörja ha. 128. Äter en seg inte mätter, så slukar en seg inte mätter. 129. Den sum springer mä han skider, så får han stå mä han tôrkar seg. 130. Nôr dan tryder tar natta ve. 131. Han ä inte födder i första. 132. Dä ska nawla te å klå seg i röva. 133. Koa äder kalvens varsle. 134. Hu har nawlen te brås( = brosch. Om en kvin- na lättfärdigt blottar sig.) 135. I ä så garna, så I burde ha spö. 136. Orkar du inte mä löba, så får du ner kryba. (Tattare till sina åldringar, vilka dränkas). 137. En ska vära allversammer å lä snôern rinna. 138. Enveten blir becketen. / 139. En får inte bå soba å raga i en buske. 140. Den, sum föräter seg fira ganger um daen, så har han ingen hälsetimme. 141. Gåver å gengåver varar vänner längst. 142. Dä ä ingi skam å veda hud. 143. Den sum äder möet, han skidet möet, å svina ä aldri frå hans hus. 144. Allting har en änne. 145. Allting har en änne, men korven han har två. 146. Allting har en änne, men korven den har två, å pannekaga hu har ingen, men hu går åd ändå. 147. Ongdom å ållerdom, dä furs inte åd. 149. Du tar ladmansböka (Till en som förlässer sig för att slippa gå mer än en gång). 150. Dä ä bätter å få lide på möern än svälta hele dan. 151. Lika nöjder blir aldrig nöjder. / 152. Ät inte för möe! Du ved, vad du le sist. (Skämtsamt tillrop på gillen). 153. En får inte möe för en tänker. 154. En ska inte bossa för ubuert (ofött) fä. 155. Gud har inte skapat nån brådska. 156. Guds burn ä inte noga: de vell hellre ha än ge. 157. Dä va sant så långt de rack; sen to lögna ve. 158. Snål spar å skam tar. 159. Dä ä bätter å väre gåane än illa å- kane. 160. Snålheda bedrar visheda. 161. Ingen kan för ulöcka fly. 162. Fattigdomen ä vehängsen. 163. Han tjänar inte saltet te kattens välling. 164. Den, sum ä fattiger, han har ingenting. 165. Dä, sum kôstar nônting, så smagar dä. 166. Du ä varrar än den sum kröb å sked. / 167. Dä ä bätter å ingen gris ha, än te å ha en sôdden sum en inte får håert å. 168. Dä ska vära ante häfta helle skeda. 169. En stölle gör många. 170. En ska inte nöa gôtt i ont. 171. Nu ä´et brått i brôden. 172. Ä´et uthälligt, så kan en bryda å tummen i röva. 173. Den sum ä sist i pôsen, ska först därifrå. 174. Äpplet faller inte langt ifrå träet. 175. Gömma heter ha. 176. Brännvin å salt, dä hjälper för allt. 177. Nör Erik ger ax, så ger Olof kaka. 178. Skomagarns käring å smens man får gå barfota. 179. En får rätta foten ätter fällen. 180. Dä ä ingi kunst, bare en kan. 181. En kan säga sanningen, te en inte får lana hus. 182. Dä ä ingen heder å skämmas. / 183. Nu ä fyern bätter än hela gäert. 184. Van töcker um sett. 185. Van töcker um sett, um dä ä aldrig så lett. 186. Den som äter längst, lever längst. 187. Dä ä bätter å leva, mä en lever, å dö än fjortan da förr. 188. Var en kommer, så legger nöja ve kubben. 189. Påka ska ha stryg: ante ha da gjort nôt ont helle tänka da göra´t. 190. Hid å did å liga langt. 191. För möe å för lite skämmer allt. 192. Nattavaga tar si kaga. 193. Han får lägga sin lade arm på sin tomme tarm. 194. Kär å kär, å vante å vante. 195. Den lejde måste gno. 196. Nôn gang ska väre den förste. 197. Rädda kära bära allti stora vapen. 198. En kan liga gärna sia "Hoppfaderalla" som "Åhå". / 199. Prästasäcken blir aldrig fuller. 200. Om en vore så föresluer som ättersluer. 201. Namnet skämmer ingen. 202. Penga gefta troll. 203. Gefta seg för pänninga ä ett stort bedrägeri. 204. Den ena ära tar den andra i hann. 205. Den ubedde ska setta på sobedönga. ( I en vrå borta vid dörren samlades soporna för flera veckor. Där var sopedyngan, där den objudne gästen fick slå sig ner). 206. Kärt barn har manga namn. 207. Den en älskar, den agar en. 208. Självgjort är välgjort. 209. Nôr äkta makar ha ätit upp en tunna salt ihop, så börja de lära känna varandra. 210. Skräppa å se själv, dä lokta illa. 211. Dä har varit i säck, inna dä kom i pöse. 212. Snälla barn roa seg själva. 213. Se, men inte röra, ska snälla barn göra. / 214. Nôr barna få sin velje fram, så gråda de inte. 215. Liga barn lega bäst. 216. Liden blir la stor. 217. Barnabrö ä svårt å äda. 218. Alle ä barn i början. 219. Om en skickar barn te bys, så får en själv gå ätter. 220. Dä vaxer inte bå ved å vägga på en gang. 221. Så gör barn i by, som dä hemma ä vant. 222. Kråga hu skrapper å sina onga. 223. Bränt barn ä rätt för ailen. 224. Små gryder ha också öron. 225. Dä ska krögas i ti, dä som kroget ska bli. 226. Den, som får stemmor, så få´ern steffar. 227. Höstanatta å barnaröva ä inte å lida på. / 228. En ska inte bju bagarebarn på brö (för dä ä sönn). 229. En, ska inte klä å seg, inna en ä teress å lägga seg. 230. Dä ä ingen for gammel te å lära. 231. Dä ä ingen for gammel te å bli luseter. 232. Dä går an å skära brea remma ur andras läder. 233. Nôden har ingen lag. 234. Nôr dä regnar välling har den fattige inga ski. 235. Fattigdomen ä inte goer å dulja. 236. Dä skiljer på lort å pannekaga. 237. Alle kan inte harra vära, nôn ska säcken bära. 238. Nôr dä regnar på de rige, så dryper´t på de fattige. 239. Gålboa byta inte gärna hästa. 240. Stränga harra få korter befallning. / 241. Frokta Gud å ärligt vandra. Sköd deg själv å skid i andra. 242. Var å en ä harre på si dränga. 243. Var å en hunn ä harre på si dränga. 244. En karl står ve sett or. 245. En karl står ve sett or å e käring ve sin pôse. 246. Kvinnans list övergår mannens förstånn. 247. Ett trä kan inte bränna, å e käring kan inte trätta. 248. Môreglans å käringedans varar inte te kvällen. 249. Dä ä inte kongsor allt va drôttninga sier. 250. Dä ä inte så hett i hälvete, som präs- tera skriga te. 251. Prästen å hunn tjäna föa mä mun. 252. Va en gör, så gör en åt seg själver. 253. Var å en ä seg själv närmast. / 254. På seg själv känner en andra. 255. Bloen ä tjyckare än vannet. 256. Dä ä bra å ha kongen te morbror. 257. Släkta ä varst. 258. De närmaste ä de värste. 259. Den, som ger te han tigger, ska ha stryk te han ligger. 260. En kan inte lita på nôn ann å knappast på seg själv. 261. Tar ja käppen å säcken får ja skäppa på fläcken. 262. Tjuven tror, att alle stäl, å hora tror att ingen ä ärliger. 263. Tefället gör tjuven. 264. Den, som veskar han luer, å den som snattar han stäl. 265. De små tjyva dum hänger man, men de store de få gå. 266. Nôr stôllen kommer te stan, får handlarn pengar. / 267. Mänska spår å Gud rår. 268. Manga å langa böner ä en stöggelse för Vår Herre. 269. Nya sobla soba allti raint. 270. Där geda ä bunna, där gnawer hu. 271. Sätt inte bocken te träggårsmästare. 272. Dä nöttar ingenting te å slô vann på gåsa. 273. Rädda hunna skälla mest. 274. Den hunn en ska jarva åt skogen, biter inte manga djur. 275. Garna hunna få rivet skinn. 276. En ska hôllamä den hunn en äder mä. 277. Nöa driver hunn i bånn. 278. En tar inte hunn där en släpper´n. 279. Feda hästa ä inte halfödda. 280. Nôr krubba ä tom, så slöss hästa. 281. Hästen å sön, de äda i dön. 282. Fora mä snartahavre. 283. Offra inte krud på döa höga. / 284. Männa gräset vaxer, dör koa (hästen). 285. Den koa som gabar mest, molkar minst. 286. Dålig kvia, som inte dansar mä första kalven. 287. Har ja klave, så får ja la ko. 288. Ja känner mina löss på gången. 289. Koa molkar genom tanna. 190. Då flyer inga stekta sparvar i mun på en. 291. Väl börjat ä halvgjort arbete. 292. E flyane kråga får nôet, e settane får inget. 293. En ska smi männa jarnet ä vart. 294. Fort å väl furs inte åd. 295. Arbetarn ä si lön vard. 296. Den, som inte vell arbeta, ska inte heller äda. 297. Den som har manga jarn i ailen, bränner allti upp någa. 298. Alle sar, huru väl dä ä gjort, men ingen sar hure fort de har gått. 299. Feskara å skötten gå ofta förgäves. 300. Gå inte över åa ätter vann! / 301. Dä ä lättare sagt än gjort. 302. Gör´en dät själv, så ä´et bå tackat å betalt. 303. Fåfäng gå lär möet ont. 304. Varket prisar mästarn. 305. Förste timmen i galgen ä varst. 306. De sum gömmes i snö, kommer upp i tö. 307. Vi ska inte tala om den snön, som föll i fjol. 308. De vise fela ock. 309. Um en räcker skam ett finger, så tar han snart hele näven. 310. En kan dra åt seg mä ett finger, så en inte orkar skjuta ifrån seg mä bägge näva. 311. Dä ä lätt å locka, den gärna vill ätter hoppa. 312. En kan liga gärna gräva um kvällen sum um môern. 313. Lätt fånget ä lätt gånget. 314. Den som vågar, han vinner. / 315. Kärleken drar. 316. Han (hu) ä gefteblinner. 317. Um kärleken ä stark så loktar fesen som anis. 318. Umbyte förnöjer sennet. 319. Gammel kärlek rostar inte. 320. Varma flickor fryser aldrig. 321. Våga vinna, tappa kan. 322. Dôla däger gefta seg själva. 323. Han tog tronet för guldet. 324. Kaga söger maga. 325. Det ä inte en mans göre å gefta seg. 326. Ingen ä sämmer än den, sum ska gefta seg å å ingen ä bätter än den sum ä döer. 327. Gefta seg dä går la an men sätta bo ä varrer. 328. Dä ä la inte så lätt å sätta föttera unner egen bohänne 329. Han har fått kam te håert. 330. Den ene töcker om mora å den andre om dotera, å så bli bägge gefta. / 331. Tebuen hjälp blir allti försmådd. 332. En ska inte skåda given häst i munnen. 333. Snar hjälp ä dubbel hjälp. 334. Nôr nöa ä som störst ä hjälpen närmast. 335. Så går dä te i kri: den sum ä hemma blir skuten, å den sum ä ude blir fri. 336. Lôva runt å hôlla tunt. 337. Han luer som en häst travar. 338. Han luer aldrig, men sier sällan sant. 339. Lua lide te husbehov, dä skadar inte. 340. Å barn å stôlla får en veda sanninga. 341. Sanninga ä svåer å höra. 342. Smörja vangen så går han lätt; muda domarn, så får du rätt. 343. Dä ä bätter å kasta te hunn en bede, än te å biss mä´n. 344. En ska inte sörja för den dan, som inte ä kommen. 345. Dä ä inte guld allt som glimmar. / 346. Nôr katten ä borte, så dansa rôttera på boert. 347. Te mer en stryger en katt på röggen, te mer sätter´n upp rumpa. 348. Här ä ugglor i môsen. 349. Den, som gräver e grob åt andra, faller själv i´na. 350. Du får tänka vad de vell, men du får inte tänka vad du vell. 351. Alla bäcka rinna te sjön. 352. Sum en bäddar, får en ligga. 353. Sum en kokar, får en äda. 354. Sum en sår, får en skörda. 355. Sum en ställer seg, få en ha´t. 356. Gjord gärning har inga vänning. 357. Dä sum ä gjort, så ä´et. 358. Den illa gör, den illa far. 359. Dä orätt fås, mä sorg förgås. 360. Tjyvagoss går å tar mer mä seg. / 361. Han feck släppa te båd ris å röv. 362. En ska lära seg kryba, inna en ska gå. 363. Stora or å fett fläsk fastna inte i halsen. 364. Eget beröm loktar illa. 365. Tomma tönner skramla mest. 366. Var å en skryder å sett skitna smör. 367. Var å en skrabar unner si gryda. 368. Han ved å sko seg. 369. Han slibar inte udan vann. 370. Han vänner allti kappa ätter vinn. 371. Enveten sum e lus. 372. Mörestunn har gull i mun. 373. Rig nock sum nöjder ä. 374. En får rätta mun ätter massäcken. 375. Bätter en ful i hanna än tie i skogen. 376. Små smuler ä också mad. 377. En gnawer nôt å ben men inte å sten. 378. Var ska en få fesk uda ben å jol uda sten. / 379. En får ta dan, sum han kommer. 380. Bätter tia än illa tala. 381. En får knyda för en fuller pôse. 382. Tänk först å tala sen. 383. Osvuert ä bäst. 384. Utfluget ord kommer aldrig tebaka. 385. Den som går i borgen, går i sorgen. 386. Den, sum inte ser upp mä ögona, får se upp mä pongen. 387. Köp inte grisen i säcken. 388. En ved va en har, men inte va en får. 389. Mö vell mar ha. 390. Ta först, räkna sen. 391. Dä ä bätter å stämma i bäcken än i åa. 392. Ta skia i vacker hann. 393. Dä ä så dags å sekta, nôr såera setta i röva. 394. I dä lognaste vannet gå de största feska. 395. Han har en räv bakom örat. 396. Jola ä allti frusen för lata svin. / 397. En liten kan göra möe, männa en stor vänner seg. 398. Han hôller åt den sum ingenting gör. 399. Han hôller helst i den lätte ännen. 400. Ila kommer aldrig te vila. 401. En aen gang ä en skälm. 402. Langsamhet gör lessamhet. 403. Magen blir förr mätter än ögat. 404. Gamla katter villa också lapa mjölk. 405. Lagom ä bäst. 406. Ta inte mair i skia än du orkar lötta. 407. Skam tar sett lan igen. 408. Den rike vell ha mair, å Skam vell ha flair. 409. Mörksens gärning ä dagsens skam. 410. Han ä så full å fan sum e körka å bön- ner julotta. 411. Han ä stella i skogen å töster på logen. 412. Ont krut förgås inte. / 413. Ont gräs förgås inte. 414. Ont ska mä ont fördrivas. 415. Den som gärna vell sjonga får allti viser 416. Dä, sum dålit ä, dä spörs la. 417. En väljer allti dä minst onna. 418. Den, sum inte ä nôt ont i, ä då inget gott i heller. 419. Den, sum sover, sönnar inte. 420. Äpplet faller inte långt ifrå trät. 421. Dä kommer inga duonga ur korpägg. 422. Dä va ol å inga viser. 423. Ja ha la e talane tonga å e rykane röv. 424. En ska kunna försvara sin tallrik. 425. Ett förnöjsamt senne ä ett dagligt gästabud.