Transkriberad uppteckning

Från urminnes tider har göken varit anssedd som en spåman och än i dag lyssnar lantbefolkning- en varje vår med intresse till hans enkla, men dock gärna hörda läte. Hör någon göken, påstås det, första gången på året och är fastande, så dåras man av honom, varpå följer olycka. Gal han på bar kvist, d.v.s. före lövsprickningen, så betyder det gott om oäkta barn under året, och gal han ovanligt länge, exempelvis långt efter mid- sommar bådar det dyr tid. Man skall ej härma göken just då / han gal ty det anses som synd. En gök, som någon härmat, höres strax efter hosta. Som de flesta torde veta är att göken, isynner- het vid galtidens slut ofta blir hes och får ett slags skrattlika läten ibland. Enligt folktron kom- mer det sig därav att någon härm- at göken, varför han hostar upp sitt hjärteblod. De röda växtbild- ningar som ofta finnas på björk- ens blad, påstår man skall vara gökens upphostade blod.