KORPSKRIFTEN

...
Meny

Tomten

Berättare: Maria Andersson (f. 1866)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Tomtarna höll på att arbeta efter det andra hade slutat om kvällarna. Syster min såg en sådan liten ”människa.” Hon var ute å brände ’vål’ på utskogen. Det blev sent på kvällen. När hon skulle gå å se till varmen så såg hon så tydligt en liten gubbe som stod och rörde i varmen. Men när hon kom fram så var han borta. Hon vågade inte röra i varmen för då kunde tomten ha bli ond å strött ut varmen så att det hade taget eld i skogen. Far bygg- de en stuga. En kväll kom de att hålla på å arbeta li- tet längre än vanligt. De hade sågat på en knut det sista. Vid den knuten höll det på att såga ända till dess att solen gick upp. Det skall vara så lyckligt att ha tomtar, sa’ de gam- le. Det var på många ställen som de ’lytte’ flytta husen / för tomtarnas skull. Vid Bartjärnstorpet i Mangskog hade de stallet strax öst om stugan. Det var så i det stal- let att hästen aldrig fick fred om natten. På morgonen stod han svett så att det flöt om honom. Så flyttade de stal- let ett litet stycke, jämt så mycket att det kom av den gam- la tomten. Men sedan fick hästen vara i fred. De hade trott att tomten bodde under stallet. På ett ställe i Gun- nesskog flyttade de svinhuset och på ett annat lag- ården för tomtens skull. Mormor talade om, att det var ett kvinnfolk som låg en- sam i en stuga. När det led på natten så kom det in till henne ett litet kvinnfolk och en liten gubbe med röd toppmössa på huvudet. Det blev ’barsäng’ för det lilla kvinnfolket födde ett barn. När hon hade fött ungen så sjöng de ett psalmvers se’n tog de fram mat å brännvin å åt. De bjöd också. Men när det var gjort så blev alltihop borta. En gubbe de kallade för ’rävskötten’. När han var på jakt en gång så hörde han så väl att de lockade på korna, å han hörde att de var så nära att de ’nosa’ på på / honom, men han såg dem inte. När di hade gått för- bi så såg han två små gubbar som gick efter dem. Tomtarna höll till över allt. De bodde i jorden å kallades för ’jolfôlk.’ Bara de inte blev oroade så var de till nyt- ta, för de hjälpe till i lagården å stallet. Mor- mor talade om att det var på ett ställe som de hade fått in tomten i stugan, så att han satt å vaggade ongen. Det var ingen som såg honom, men vaggan gick å det var ingen annan än tomten som vaggade.

Socken Gunnarskogs
Landskap Värmland
Härad Jösse hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomten

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //