Vid slåttern skulle de alltid pusta, när de slutat en äng. De skulle "pusta av" ängen. Det var inte så vanligt, att de bad ihop slåtterhjälp. Men när ett fruntimmer hade köpt Svenningsered, så kom grannarna ihop och hjälpte henne att slå. De fick inte betalt, utan hon ställde till med kalas efteråt i stället. Då de slagit ifrån sig, så hurrade de. Det hade endast den betydelsen, att nu voro de färdiga. Om någon råkade till att knyta både första och sista kärven, så skulle det innebära något lycksosamt för den personen. När all säd var inne om hösten, hölls skördefest för gårdens folk. Därvid bjöds på skördegröt, risgrynsgröt. Tröskningen skulle vara avslutad till julen. Om man blev färdig tidigare, gömdes alltid lite säd, som skulle kas- tas julaftons morgon. Därefter tog man tröskebollen - en sup.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
