Transkriberad uppteckning

Lussemorgonen stod vi upp vid 3-4 tiden och åt sylta och smörgås. Så tog de lussesupen, och sen drack vi kaffe. De gick inte i granngårdarna och bjöd kaffe på den tiden. Julveden packades i gruvan. Mamma skurade tak, väg- gar och sängar med sand. Pappa bar in julehalm. Det var stora, granna kärvar. Han blev ond om vi förstörde den. Om ny- år lades ny halm in. Man låg i halmen för att det var skönt. När den togs ut, strödde man under kon med den. Julklappar förekom ej. Julehögarna innehöll 6-7 kakor. Man fick ej börja på dem, förrän julen var slut När vi brett ut halmen, skulle vi äta, läsa och sjunga psalmer. Vi lämnade alltid små tärningar på våra tallrikar vid den måltiden. De skulle vår ko ha. En liten lampa skulle brinna hela jul- / natten. Den skulle väl vara som Betlehems stjärna. - Vi fick vara rädda om julekvällen, så inte katten kom ut. Slapp ut, kom han inte igen. Därför gjorde vi ett litet säte åt honom i halmen. Hur fattigt och dåligt det var, skulle man alltid skifta linne till jul. Så skafade vi oss julkronor av halm, som vi hängde upp. Väggarna klädde vi med väggbonader. Somliga var sydda, andra målade för hand. Vi hade hemma "Bröllop- pet i Kanan" och "Jesus inrättar nattvarden". Även då jag var lten hade vi en liten gran. Den prydde vi med grant papper, som vi klippte i fasoner. Äppleskalen om vi fick om vintern, la vi alltid runt aplarna. Det skulle ge god skörd. Det var samma mening med det, som att man lägger kaffesump där nu för tiden. Stjärngossar eller staffaneritt förekom ej. Vi såg alltid efter, om det var spår i askan julda- gens morgon. Hittade vi sådana, skulle den dö under året som passade ti foten, antingen det var kreatur eller folk.