Transkriberad uppteckning

Jag vet inte annat om detta än vad de gamle bruka- de sitta å tala om. De talade om, att det fanns 'strömgôb- be, som var vid kvarnarna, å 'näck' som var i sjön. Näc- ken skulle bo på sjöbotten. Han skulle aldrig kunna ha en glad stund. Men han hade en harpa som han spelade på. Han stack upp huvud å armar över vattnet. Han skulle inte ville visa den nedre delen, för den skulle va- ra så stygg. När jag var barn så var jag skrämd för Näcken. Han fanns i Nysockensjön, å gick vi dit ensamma så skulle han ta oss. 'Strömgôbben' skulle vara som tomten, men han skulle inte ha skor på fötterna sades det. Han höll till där det var forsar å vattendrag. Han ville allt vara som herre över dem, å var det så att inte det gick ordentligt tillväga i kvarnen, så stannade han den. Fick han tobak, knappar / eller sådant, så var han snäll å då gick kvarnen bra. Han väckte mjölnaren om det blev något fel med kvarnen. Förde de oljud i kvarnkammarn, så var han inte god. Talesätt som hör hit: 'å näcken heller', 'ïnte näcken ska du gå dit, dä skulle näcken gäre, 'så ta mäj näcken ja' dä gär, dä va då rene näcken'. Ortens benämningar på kvinnliga vattenväsen: 'Sjöråa'. Har inte hört så mycket talas om henne, men hon var till växten som en människa. När hon kom upp ur vattnet så blev det oväder. Hon bodde ensam på sjöbotten. Det hör- de jag de gamle tala på.