Transkriberad uppteckning

Ortens benämningar på manliga vattenväsen i sjö el. flod: Näcken, strömgôbben, fôrsgôbben. Näcken skulle vara större till växten än 'strömgôbben' å 'näcken' gick inte upp i forsarna. Han stannade ute i lungt vatten. 'Fôrsgôbben' skulle vara så liten som en 'tomtgôbbe'. Han höll sig i kvarnarna å där det fanns sågar. Gammalt folk trodde att 'stromgôbben' höll till i kvarnarna för att han skulle se efter att allt gick ordentligt till. Om det var någon som inte kunde hålla frid på kvällen så ställ- de han till med att stänga kvarnen. Det var många som ta- lade om att de hade varit med när kvarnen tvärstan- nat å de inte kunde ha fått henne i gång förrän det blev dagen. Han satt å höll i hjulet å då var det omöj- ligt att ställa fart på kvarnen. Det är förgammalt, så en kan inte mins allt som berättades. Men far talade / om att farfar hade varit med. Men den gången gick mjölnaren ned i underhuset å lade en blank knapp, å då blev det fart på kvarnen igen. Den gubben skul- le vara liten å grå. Jag kan inte minnas riktigt, men jag tror, att han skulle ha som grått hår på kroppen. Näcken skulle vara större. Han hade långt vitt skägg så kunde de få höra honom spela så vackert. Han var inte säker än att han kunde ta människor, å då drog han dem med sig på sjöbotten. Det skulle vara farligt att skjuta med kula eller hagel på näcken. Skottet kunde komma tillbaka. Skulle man skju- ta för att skrämma honom så skulle man skjuta löst skott. Om man hade stål med sig ut i vattnet, så var det inte farligt. Stål kunde han inte rå på eller kom- ma nära. Ortens benämningar på kvinnliga vattenväsen: 'Sjöråa'. Vet inte, att det varit tal om någon mer än denna. Hon rådde över vind å fiske. När de gamle hade sett henne på Nysockensjön eller Ränken, så skulle det bli oväder, sade de. När någon kom å hade / fått mycken fisk, så kunde en kamrat säga som så: 'ho ha vare go' mot däj i dag.' Då menades att 'sjöråa' hade hjälpt till att kroka på. När de ville ha gott med fisk, så skulle de släppa knappar, glas eller tygbitar i sjön. Hon skulle tycka om sådant. Hon bod- de på sjöbottnen. Men hon hade inte något manfolk utan hon bodde ensam. Hon seglade i en halv båt, för så sade de gamle som en hörde berätta om henne. Å när hon var ute å seglade, så gick det undan. Hon såg ut som en människa. Så skulle hon vara vacker allde- les som 'skogråa'.