Transkriberad uppteckning

Vi gick upp tidigt "julaftons otta". Det var så att al- la skulle vara uppe i otta den morgonen, så att de skulle hinna med allt som skulle göras. Karlarna gick till vedskjulet å högg julved. Blev det ingen ved huggen den morgonen så räckte inte veden över jul. Då lyste de sig med "steckelôger" eller också gjor- de de upp en "varme" i skjulet på en hall. Så högg de ved tills dagen tog vid, då togs yxan av stabben å hängdes på väggen i skjulet. Fick den ligga kvar, så hände det att det började hugga i skjulet mitt på julnatten. Det var övernaturliga väsen som var ute då. Tidigt på julaftons morgon dukades bordet å det skul- le stå dukat hela dagen. Var och en som kom in skul- le ha fägnad från bordet. Gick någon från huset / utan att få fägnad så "bar den ut julen". Det skulle en vara så rädd för. Det behövdes inte mer än en sup, för då var han /hon/ fägnad. På julafton bars all ved in, som skulle elden de två närmaste dagarna. Allt som kunde gjordes iordning. All mat som skulle kokas för juldagen kokades redan på jul- afton. Höet som korna skulle ha lagades iordning å havren åt hästen. Redskapen ställdes in där den skul- le vara. Så bar man full vattensån med vatten. Vid "Tômmesmäss" skurades golven. Då bar man in råg- halm å strödde på golvet eller också brukade en gran- ris å strödde på tjockt. Det var för att golven skul- le vara rena till jul. På middagen julafton togs hal- men av golvet å bars ut till ladan. Den fick krea- turen äta upp. Barnen hade så roligt i den halmen. "Speckeneka" sattes upp kl. 12. Somliga satte inte upp den förrän vid tretiden. Den "gillerste" neken av havre togs undan vid trösken. Den som hade god råd tog undan två nekar. De sattes upp vid lagården. Det var "husfåglarna" el, "gulspeckarna" (gulsparvarna) / som skulle ha den havern. Det skulle vara rikligt "gill" havre. De skulle veta att det var jul. När karlarna kom in å hade satt upp den så skulle de ha en sup, ost och kaka. Den neken fick sitta tills snön hade gått av backen. Mitt på dagen så "doppades" i grytan. Alla doppade brö- det i samma gryta. Men alla var de noga med att få det fetaste ur grytan. Många grannar gick ihop i en stuga å badade. Där ha- de de tagit in ett stort kar, som var halvt med varmt vatten. Så var det i mitt hem. Husfadern å hus- modern badade först. Sedan fick de tagas om tagen. När de "kom tå lôgga" så fick de "lôggesupen" ost å bröd - Alla badade i samma vatten. Nya och rena kläder byttes mot de gamla och smutsiga. Vatt- net fick stå över helgdagarna. Det hände att de smut- siga kläderna tvättades i det vattnet. Badet togs innan en skulle sätta sig till bordet på kvällen. "Julkvällsvarmen" brann medan en åt kväll. Då var det så ljust å fint i stugan. Ett stort ljus brann / på julbordet. Det skulle brinna hela natten. Det var ett gammalt bruk. Alla skulle sitta vid bordet å äta den kvällen. Så fick vi kött, fläsk, korv, ost å havregrynsgröt, öl, bränn- vin å dricka. Far läste ur psalmboken å sjöng en psalm. Så tändes julgranen å så stod vi alla runt den å sjöng "Var hälsad sköna.....". När jag såg den första julgranen så var jag nog 20 år gam- mal. Men då minns jag att vi hade julgran i mitt hem. Den var lång så att den räckte upp till taket. Och den stod mitt för bordet. Hon var klädd med blom- mor som var gjorda av vitt papper, äpplen, små bröd, såsom runda ringar, gubbar och käringar. Dessa bröd bakades, när det andra brödet bakades till jul. Ett grenljus var fastsatt i toppen, så hade vi satt fast små talgljus här å där på kvistarna. Det var hemstöpta ljus. Hon stod i ett träkors. Hon tändes julkvällen, julmorgon, trettonkvällen och nyårs- kvällen. Hemma fick hon stå till tjugondag Knut. Det berodde på hur pass god plats de hade för henne. / När hon kläddes av så delades det som var ätbart mellan barnen å grannlåterna gömdes till nästa jul. Mitt på bordet låg "bolakaka". Så var det i mitt hem. Den skulle ligga på bordet till tjugondag Knut. Den var rund å bakad av finsiktat rågmjöl. Tuppar, gub- bar, käringar, stjärnor å alla slags figurer bakades å lades uppe på kakan - så gräddades hon. Den ka- kan skulle barnen ha.