Transkriberad uppteckning

"Tomtgôbben" visade sig som en människa. Han var en aln lång. Han var manlig. Han hade gråa kläder å stormhatt. Sådan klädd hade flera sett honom i Eke- bols kvarn, för där höll han till. Ingen visste hur gam- la tomtgubbarna kunde vara. Men nog var de förfärligt gamla. Långt skägg hade tomten. Tomten uppehöll sig i stallet, lagården, skjulet, logen å litet varstädes. Mest höll han till i stall å lagård. När Karl i Nolgårn for i Näsbacken en gång så fick han se en liten "tomtgôbbe" som satt i ett dike efter vägen å tvättade fötterna. Det var egentligen en liten bäck. Hästarna var alltid rädda vid den bäcken. Tomtarna höll mycket till vid milorna i skogen. Min morfar var med å rev en mila. De var sex personer å alla sex stod å såg tomten. Han stod vi milan / å stödde händerna på en käpp som rack upp till hakan. Han var en aln lång. Röd mössa på huvudet. En av karlarna skulle försöka ta honom, men då blev han bor- ta. En "rotgubbe" satt å spikade stickor på kvällen. Så höll det på att spicka stickor hela natten. Det skulle vara fred efter solnedgången. Morfar fick tag i en tomte när han skulle ta hö åt hästarna på kvällen. Morfar bad tomten ge hästen nattfor en gång. Morfar skulle bort å kom sent hem. När morfar kom hem så hade allt hästen fullt upp att äta.