Transkriberad uppteckning

Hörde man göken från norr första gången på året var det ett gott tecken med tur, åt väster var bästa gök, åt söder blev det sorg, åt öster var ej bra – då skul- le man inte kunna göra goda affärer eller något som andra kunde tala om som var bra. Därför kallades den "tysta gök". Även skulle man försöka komma under ett träd, som göken satt och gol i, så fick man önska sig vad man ville, och det slog in, troddes det. Skrea, dragorm. Undertecknads far hade i sin ungdom sett en sådan. Föreställningen därom på den tiden var, att man fick akta sig för att trampa på den, för då ruttnade foten bort. Det var ett långt, brett band, ungefär 7 a 8 tum brett och 2 alnar långt, sammansatt av tusen sinom tusen små maskar, sammanhållande / sig i en sådan form, sakta krälande sig framåt, mörk- brunt till färgen. Allt gräs och grönt uppåts under färden. Det blev svart efter det. Detta såg min far på 1850-talet