Transkriberad uppteckning

Lucia var en gudfruktig människa. Lussenatta var den längsta natten på året. Det var farligt att vara ute den natten. "Nu ä dä inte vart å vara ute, för nu ä lussegubben ute". Det skulle vara ännu då som dålit va". Nej, en skulle inte mala lussenatta och inte julenatta. Det var en, som malde. Klockan 12 störtstanna kvarnen; då måtte han gå ifrån. De fick alltid mat till sej i sängarna klockan 4 på morron. Var det aldrig så fattigt, då skulle de upp och lussa. Vi var fatti- ga, men om lusse skulle vi ha ena petätepannekaka och bröd och ett kvarter brännvin; det var tvunget. Sen var det till att sova på det: "sova på lussebeten" eller "tynga på lussebeten". De fick sova till klockan 7 eller 1/2 8. Nej, fläsk fick de inte till / lussebete, aldrig där jag var åtminstone. Nej, de skulle inte upp tidigt den morgonen. Ej tal om "lusa". I min barndom var det vanligt på herrgårdar och i prästgår- dar att de skulle klä ut två flickor, som kom och bjöd på kaffe. De sjöng en visa, men den hågar jag inte. Kreaturen skulle ha extra - det var fånge hö. Man sade inget till dem.