Transkriberad uppteckning

Förr användes ofta inbyggda sängar. Överst i dem låg ungarna. Far och mor låg i sängplatsen därunder, och under denna i sin tur höll hönsen till. Var jul tog man ut sängbottnen och hyfsade under sängen. Därvid fick man bära bort ett par korgar med tallar. Hönorna värpte på halmbolstern i den undre sängen. Om sommren fick de gå ute. Men där var en höna, som ofta kom fram till fönst- ret och knackade och kacklade. Då var det att lätta upp dörren för henne. Strax spatserade hon till fotändan av sängen och lade sig där och värpte. Sen bar det av igen. Kalven fick under vintern stå i ett hörn vid härden, och när fåren lammade under den kalla årstiden, fick de vara inne ett par nätter. Två vävstolar och en spilterock att spola garn till väven på, stod alltid i stugan under året utom under själva jul- / helgen. När man åt, flyttades en tavla fram mitt på golvet. På denna attes ett träkörel, käril, med potatis och en tallrik med sill. Materialet i tallriken var lera. Under mål- tiden lade man sillbitarna på potatisskalshögarna. Var och en hade en egen kniv. Disk förekom ej. Ville man tvätta sig blev det att torka sig på särken. Handdukar brukades ej. Ej heller fanns det i min barndom skänk eller bord i stu- gan. - Där bord fanns att tillgå, tog man in det till julen. På detta placerades en ystekarsost och runt denna barnens julhögar bestående av kakor, hjul och ringar. En kaksort kallades "hit å dit" och en "te å frå". Den senare såg ut som ett ess. Överst i julhögen låg en höna med peppar- ögon och en röd tofs. Det var alltid tre slags bröd på bor- det om julen nämligen. Mörebetabrö, som var finare än det övriga, vörtabrö och undarsbrö d.v.s. meraftebrö. Mjölet till det se- nare brödet var inte sållat så fint. "Vardasbröt" var borta om julen. Många bakade så rikligt till jul, att de hade bröd till påsk, och alla ville gärna ha en julakaka till långfredag. - Därtill stod på bordet en brännvinsflaska. Det var ett tale- sätt, att om man hade något gott skulle man gömma det / till julafton. En gumma fattade galet och gömde allt stök till julafton. Då kröp hon upp på "ommel". Om julen satte man granar vid ytterdörren. Mitt på gården restes en stång med en liten gran i. I denna placera- des julkärven. - År 1861 red de staffan här sista gången. Drängarna och bondpojkarna, som var med i följet, var ej ut- klädda, med de red fram till husen och sjöng. Man tände om julafton varje ljus i någon familjemed- lems namn. Dog ljuset, skulle den personen det var tänt för dö under året. "I tänner la inget för Kajsa !" bad mina bröder, när jag var liten. Vi tog alltid in halm om julaftons eftermiddag i min barndom. Stukorna placerades först upprätta mitt på golvet. Där fick de stå, ända tills julljusen tändes.