Transkriberad uppteckning

Vid arbetstorpsvägen fanns "skogsråa". Där hade många sett henne springa. Far brukade vara i skogen och kola. En gång så hade han milan vid ett styggt berg. Det var det bästa ställe han hade kolat på, sade han, för där fick han riktigt med kol och så behövde han aldrig ha bekymmer om milan. Blev det något fel, så väck- tes han. De som kunde ställa sig sams med "skogsråa," så hade de nytta av henne. Och det var hon som hjälpte far. Om de skulle vara sams med henne, så fick de inte tala om henne el. göra något arbete om kvällarna. "Skogsråa" var lik ett fruntimmer, men hon hade "rômpe".