Transkriberad uppteckning

Efter som gammalt folk beskrev "tômten" så skulle det vara en liten gubbe med långt skägg och långt hår som räckte ned på axlarna. Han hade röd "luve" på hu- vudet, en grå kolt med skärp om mitten och korta byxor till knäna. Han räckte inte en vanlig människa till knäna. Han gjorde sig osynlig när någon kom i närhe- ten av honom. "Tômten" drog till huset, så inte såg de illa på om det fanns tomtar på gården. Om han fick som han ville ha det, så ofredade han ingen. Han vakade i lagår- den om nätterna, så kom han å sade till om kon kal- vade på natten. Sådan tro har det varit här. Om tom- ten blev ofredad, så var det inte gott att råka utför honom. Farfars dräng fick ett slag i huvudet av tom- ten för att han stod på logen och tröskade för / länge på kvällen. Han hade ett par neker kvar och dessa ville han inte lämna. I detsamma som han skulle böja sig ned å ta dem, så fick han se en liten tomte hänga grensle över logbalken. Och som en ### var han framme och slog till drängen. Det var det värsta slag han hade fått. Han höll aldrig på att bli bra av det. När solen gick ned var det "kvällsvart". Då gick det inte an att bullra el. ram- la med något. Det skulle vara tyst då, om det skul- le bli tyst vid gården om natten. Som folk arbe- tade den tiden av dygnet, så arbetade tomten ända till solen gick upp. På julkvällen skulle tomten ha kalas. Det mins jag, att det fanns käringar i min barndom som hade den tron kvar och ville traktera tomten. Han fick gröt i ett fat.