Transkriberad uppteckning

Den sista neken som bands kallades "löktenek". Den neken var det som gömdes till jul. Kreaturen skulle ha var sin "låck". Det var så noga att de fick lika. Det var jämt så mycket som rymdes i handen. Så skulle vart och ett djur talas till så här: "Ät väl, trivs väl, det är julkväl i kväll". De skulle må så bra av det och veta att det är jul. Det var mest noga att de åt upp havern. "Lök- teneka" låg i säsbingen.