KORPSKRIFTEN

...
Meny

Tomten

Berättare: Johan Johansson (f. 1855)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

”Tomter” fanns det över allt åtminstone där de hade stall å ladugård. De höll också till vid milorna i skogen. Far, som brukade kola mycket, hade både sett å hört tom- tar vid milan. Om han låg å sov å det gick hål på milan eller blev något annat fel, så blev han väckt. Han behövde aldrig vara rädd att försova sig. Tomten ropade på honom. Å det blev inte tyst, förrän han gick upp. Men han aktade sig alltid för att hugga ved på kvällen. Det fanns inga kolare som högg ved på kväl- len. De ville att det skulle vara tyst vid milan. En gång såg han en liten grå gubbe som hade gått upp å satt sig på kanten av milan. När far blev synlig, så var han borta som att kasta en ”vant”. Det gick inte an att vissla vid milan. Gjorde någon det så kom milana i olag. Det var ”den lelle grå gôbben” som / ställde till oreda. En skulle vara hövlig mot tomten å rätta sig eftersom han ville ha det så var han bra. Eljest blev han elak å gav örfilar, dundrade och ramlade om nätterna. Grå kreatur var det bästa han viste. På ett ställe hade de en röd ko stående i ett bås. Den kon var aldrig annat än mager å aldrig hade hon något att äta hur mycket som lades till henne. Så bytte de om å ställde en grå ko i det båset. Den hade att äta jämt. Hon var fet så att det sken i henne. Den andra kon fick ha sitt foder i fred. Det var tomten som höll till i det båset. Det var en bonde som höll på att tröska. Han höll på den ena dagen efter den andra men han tyckte inte det tog något i ladan. Han ville se efter vad det kunde vara fatt att säden var så dryg, så då gick han på logen en kväll å ställde sig att vakta. Me- dan han stod där kom det en liten grå gubbe å bar så tungt. När han kom i ladan så kastade han ned ett ax i ladan å pustade. ”Det var in- te något att pusta för,” sade gubben.” Tomten / suckade å sade: ”När jag får bära härifrån så myc- ket som jag burit hit, så säger du inte så.” Bonden blev utfattig. Om en fick ett slag av tomten å gick in å talade om det så blev en sjuk. En skulle inte tala om honom efter det solen gått ned. Det var gamla hus han trivdes i. När nya hus uppfördes så blev han borta. Å nu har hus snart inga gamla tomter att vara på.

Socken Bogens
Landskap Värmland
Härad Jösse hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomten

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR