Transkriberad uppteckning

De trask aldrig på julaftons förmiddag, men de gamle skulle alltid ut och hugga julved då, det var färsk björk- ved till julelden. Då var det öppna spisar för det mesta, och de la upp veden i kors, och gruvan skulle stoppas full med färsk björkved, som inte fick röras. Halm hade vi ett par gånger, och det hade de i gård- stöva också. Nicolaus skulle alltid ha julhalm. Det togs in ett par fina kärvar och heddes ut väl mitt framför bordet. Så gjorde de en julagubbe av halm, som de flätade ihop. De skulle ligga på rygg och ta den med fötterna ö- ver huve't. Halmen fick ligga hela julen. De bytte om ett par gånger. De tog ut den efter trettonde och använde den till strö. / Julgran hade de inte på länge; jag var allt nära på vuxen, när jag såg den första. Men någon stake klädde de eller gjorde en "julakrona" av trä med fyra holkar i och kläd- de den med silkepapper. Julaneka skulle upp tidigt. Många satte upp den det första det var ljust på morron. Det skulle vara en stor nek. En del satte upp två eller tre julanekar. De satte den ###- ### på en stake nära huset, så att de kunde se henne inifrån. Ibland satte de den på ett litet träd. Se'n började de ta en granbuske och kvista av den nerevid och sätta ne- ken i den. Julahög: det var ett par kakor av var sort: vörtabröd, rågbröd och sektebrö. Så tog de hem ifrån Borås "tvålerullar" av vetemjöl. Julhästar av pepperbrö köpte de för 6 öre stycket i Borås och satte upp på väggen. En tupp hade de ofta på julhögen – han stod emot en #innespeta. En kaka skulle gömmas till "lellajula". Kreaturen skulle ha det goaste man kunde ge dem: korna fick hö, hästarna havre. / De grävde om och hyfsade gödselstaden till jul – den skulle vara jämn och fin. De granrisade emellan gödsellagorna och ovanpå dyngestan, när de var färdiga. De fick inte röra i julbrasan; det skulle inte vara bra. Nej, jag har inte hört att de tittade efter spår i askan.